Avbrutna drömmar om helg, fest och ligga

En brännande ”Paranoid park” i Malmö

Foto: Emmalisa Pauly
Karim Rashed, Magdi Saleh och Josefin Iziamo i ”Paranoid park”.
TEATER

Sextonåringarna Alex, Jared och Paisley och så helgen, festen och få ligga, det som alla tjatar om.

Alex väljer i stället den skumma skejtparken Paranoid park och råkar riktigt illa ut. Innan kvällen är över har han dödat en säkerhetsvakt, men det var också en olycka. Hur ska han nu överleva själv, utan att berätta?

Johannes Schmid iscensätter Paranoid park, efter Blake Nelsons ungdomsbok och Gus van Sants filmatisering, mycket häftigt, fysiskt och explosivt. På Unga Malmö stadsteater återkallas i korta scener både det dramatiska förloppet och det som hände sen. Skuld och ångest bokstavligen hoppar på Alex, brottar ned och boxar till honom så han far samman. 

Med precis kroppslig attack jobbar trion Alexander Jubell, Josefin Iziamo och Karim Rashed på och kring det sluttande scengolvet och övertygar som de våldsamma krafter som inifrån förtär Alex. Till det fysiska kommer Toni Martin Dobrzanski som från sidan om scenen lägger sugande ljudbilder av försvinnande tåg, torra ångestskrap, ödsligt skärande räls, hjärtpuls och psykiska kaskader.

Helt enastående är Magdi Saleh som Alex. Han har en närvaro och intensitet som bränner genom rollen och får en att nästan glömma teatern. 

Kräkkänslan av minnesbilderna, rycken från det som inte går att undkomma, ångesten i ögonen, det skaver inte, det bränner, hårt och fast och det är det mäktiga uttrycket som dröjer sig kvar, trots lättnaden över hur konventionellt Paranoid park ändå slutar. 

ARTIKELN HANDLAR OM