Smällkarameller i Agnes Lidbecks kök

Bittert julkort från medelklassen i välspelad komedi

Grynet Molvig och Elisabet Carlsson i Agnes Lidbecks ”Köket är hemmets hjärta” på Stockholms stadsteater.
Grynet Molvig och Elisabet Carlsson i Agnes Lidbecks ”Köket är hemmets hjärta” på Stockholms stadsteater.

Julen har en förmåga att locka fram det värsta hos människor. Under förra årets julperformance på Norrlandsoperan fick publiken därför rådet att reda ut eventuella konflikter med sina familjer. Göra upp hur julfirandet ska gå till — innan själva julfirandet.

Rollfigurerna i Agnes Lidbecks debutpjäs har uppenbarligen aldrig fått något sådant tips. Och tur är väl det, för då hade det inte blivit lika mycket humoristisk svärta runt köksön i Niklas (Shebly Niavarani) och Tuvas (Elisabet Carlsson) ljusa och fräscha villa på julafton.

I Nora Nilssons tonsäkra regi blir urpremiären av Köket är hemmets hjärta på Stockholms stadsteater ett galghumoristiskt varnande exempel på hur man verkligen inte ska fira jul. Ett klassiskt, välpaketerat komedihantverk med örat mot samtiden där rappa repliker fyras av likt smällkarameller.

Känsliga tittare varnas för svår igenkänning av detta bittra julkort från medelklassen. Här utgör modersmonstersmartyren Eva dramatiskt nav och motor och håller så hårt på traditionerna att ingen annan är betrodd med att ordna julfirande. Men nu har vuxna dottern Tuva insisterat och är därmed dömd att misslyckas. Devisen ”perfektionen framförallt” bärs stolt som en luciakrona, och ska gå i arv.

Evas roll tycks skräddarsydd för en Grynet Molvig i högform, och hennes make Olof görs av en så gott som knäpptyst Hans Wigren. Pyntad med tomteluva är han parkerad i sin rullstol och mentalt borträknad av övriga familjen som runt honom dansar sin makabra juldans.

Evas yngsta dotter My (Frida Beckman) vill bara prata pengar, och skälet till detta är nya pojkvännen. Denne Adam är en riktig paradroll för Lars Göran-Persson. Nordman-inspirerad i bockskägg och örhänge kallar han sig nomad och feminist. Är kanske inte riktigt skild från sin förra fru och håller oombett tal om att ”mannens röst måste få höras”. Varpå Shebly Niavaranis kuvade Niklas rappt svarar: ”Lycka till med det”, vis av erfarenhet från denna familj.

Innan kvällen är slut är Adam inte längre nykter alkoholist, och utschasad av piffiga moster Annika. Hon får utmejslad komisk skärpa av Eva Fritjofson i lackskor och lånta paljetter.

Några strykningar hade gjort Agnes Lidbecks dramatikerdebut mer lyckad, men det är en välspelad, tillgänglig uppsättning helt i linje med stadsteaterns kommersiella repertoar. Jag har roligt, men måste verkligen nypa mig i armen för att påminna mig om att jag inte sitter på någon av privatteatrarna.

Publisert:

LÄS VIDARE

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.