Ungdom utan identitetskort

Foto: Alexander Salzberger och David Fukamachi Regnfors.
TEATER

”Var vänlig vänta”, står det med stora bokstäver över scenen när Backa Teater spelar Kafkas Processen. I sisådär halvlek ramlar prickarna av första ä:et, och uppsättningens dystra bild av vuxenvärlden manifesterar sig svart på vitt: ”Var vanlig vänta.”

Av den trettio­årige banktjänstemannen ­Josef K har blivit en ­lagom stöddig tjugo­åring, utan jobb och utan­ begränsningar – tror han – när han från publikplats intar scenen för att showa lite. Men plötsligt är han, som bekant, häktad, av skäl som aldrig framkommer och som ingen utom Josef K egentligen verkar tycka spelar någon roll. Processen lever sitt eget liv.

Det står omgående klart att han inte ­bestämmer någonting.

Uppsättningen skruvar upp det absurda hos Kafka. Det springs in och ut i det eleganta grå och vita scenrummet, bakom en dörr kan det finnas en vresig familj eller ett studentparty i stället för den förväntade domstolen. Josef K får efterhand ägna sig åt att försöka parera något som liknar rena tivolit.

Plötsligt är han på ett kontorsjobb, rätt vad det är drar han en barnvagn, eller är han kanske homosexuell och har just träffat sin blivande pojkvän i en ­advokatsekreterare? Alla dessa möjligheter, tungt överskuggade av processen. Till slut vill Josef K bara fly, men det finns ingen väg ut.

Det är Processen som identitetskris inför vuxenlivet, en hårt vinklad tolkning av ­romanen som naturligtvis förbigår väldigt många av Kafkas teman. Det är helt rimligt att man ­attackerar en klassiker så, fritt och självständigt, med sikte på en ung publik.

Problemet är att uppsättningen, möjligen just på grund av sin hårdragna tolkning, inte­ riktigt lyckas hantera den kärva utdragenhet som hos förlagan blir en absurd poäng. Trots ett högt tempo och strålande musikinslag – med en jazzig kvartett på scen och skådespelare som verkligen kan sjunga – blir det bitvis en aning monotont.

Ändå är det en ­föreställning med stark utstrålning och, inte minst, fantastiskt, inspirerat skådespeleri. Tonfallen ekar aldrig tomma, här verkar alla förankrade i pjäsen. Alexander Salzberger gör en alldeles egen Josef K – slängigt självsäker på ytan, men osäker inför alla de vuxna domarna därute.

Malin Krutmeijer