Käket och moralen

Foto: Vässad kniv i "Älsklingsrätten".
TEATER

■ ■ Om nu Brecht hade rätt i sitt antagande att moralen kräver någorlunda mätta människor, så finns det inga ursäkter för den domare som friat de unga männen från våldtäkt på den underåriga, därtill berusade flickan.

Domarens man, tillika advokat, misslyckas förvisso med födelsedagsmiddagens aviserade coq au vin, men det finns ju alltid hämtpizza, kanske en något enklare rätt, i klass med att en annan rätt dömer för utnyttjande av underårig i stället för våldtäkt.

Den mycket konkreta köksbänksrealismen förleder publiken på Teater Moment att tro att här bjuds parodi på något käckt matlagningsprogram, men det är inte den enda genren som får sina slevar. Här vankas nämligen andra bullar, som ett rätt bokstavligt skelett i garderoben, ljuskillen som plötsligt blir pizzabud eller de inlagda publiklekarna; allt vid det här laget välkända teatertricks på Moment, men därför inte verkningslösa.

■ ■ Spelet har som ofta på Teater Moment två sidor: scenens lek ska inte misstas för någon konventionell realism och pjästemat underordnas undersökningen av dess gestaltning. Älsklingsrättens text är både tendentiös och en smula naiv; ville man på allvar diskutera hur synen på våldtäkt skiljer sig mellan lagen och moralen, skulle konflikten försänkts djupare än till paragrafer och känslor. Men även om fördomarna som det kokas soppa på rimligen är en parodi på hur andra teatrar försöker laga till mer elaborerade anrättningar av likadana råvaror, så vill man rädda temat undan konventionernas os.

Just det senare sker kanske med varierande framgång. Men Teater Moments styrka är deras unika recept i ett alltmer ljummet, husmanskostliknande teaterlandskap. I Gubbängen serveras teater på ett tillbakalutat vis, en öppen inbjudan till en överraskningsfest där man inte ens vet hur läsningen av en pizzameny ska sluta.

Teater

Claes Wahlin ([email protected])