Trivsamt vemod

TEATER

Mario Grut ser Efterspel på Intiman

Foto: Lil Terselius och Helge Skoog i "Efterspel".

■ ■ På ett slitet Moskvakafé möts några figurer ur två pjäser av Tjechov. Sonja som förr (i Onkel Vanja) älskade doktorn och idealisten Astrov men kom att förspilla sitt liv bland räkenskaper. Andrej (i Tre systrar) som blivit professor i Moskva om han inte varit en roll hos Tjechov. Nu lever de i förlängningen av sina teaterliv. Sonja rotar alltjämt i bokföringshögar och älskar hopplöst sin Astrov. Andrej klarar fortfarande inte av livets grymma virrvarr.

Irländaren Friel har fyndigt tvinnat ihop de här trådarna till en pjäs om drömmar och livslögner. Lite otjechovsk i tempot det ska exekveras med (75 min). Men i intonering (Söderblom) och bedagad miljö (Wassberg) så nostalgiskt ryskt som något kan bli i vår vildavästern-tid.

■ ■ Det som förbryllar i föreställningen är rollerna. Tjugo år äldre ska de föreställa vara. Med knappt en tidsrynka lagd till personligheterna. Något där stämmer inte.

En ungdomligt forcerad Sonja (Terselius) må vara. Men en Andrej (Skoog) som gatumusikant i showfrack och jovialitet?

När det inte var länge sedan som han dödsmärkt av dryckenskap och självhat stapplade ut ur sista akten i Tjechovs pjäs?

Å andra sidan kan det tyckas onödigt att begära kunskap om Tjechov för att se irländsk teater i dag. Så kanske bör det inte tittas för djupt i föreställningen.

Den är en välgjord bagatell. Spelet är invant naturalistiskt. För dess trivsamma vemod ska ingen behöva stå främmande.

Teater

Mario Grut