Komisk triumf

TEATER

JAN ARNALD ser en fantastisk rolltolkning av Anja Lundqvist i Målarsalen

Foto: Anja Lundqvist och Leonard Terfelt i "Kärlekens triumf".

Farserna flödar på Stockholms allmännyttiga teatrar. Stadsteatern förvandlar Strindbergs Fordringsägare till fars, och på Dramaten ser vi nu sängkammarfarsernas själva urkund: den franske sjuttonhundratals-

dramatikern Marivaux kärlekskarusell vid namn Kärlekens triumf.

Det går att urskilja en linje i repertoaren, och den är väl inte helt oväntad: att hämta hem lite av privatteatrarnas publik. Och även om själva linjen är rätt skrämmande innebär publiktillvändhet inte nödvändigtvis förytligande. Spelar man fars så genomelegant som i Målarsalen så är väldigt mycket förlåtet.

Den rutinerade Staffan Roos, knappast den gängse privatteaterregissören, har tagit sig an uppgiften med uppenbart gott humör - men också med en tydlig vilja att följa en modern europeisk tradition av Marivaux-uppsättningar, med inriktning på den hänsynslösa köns- och maktkampen. Det har blivit en fartfylld och rolig föreställning med tydliga individer som tränger sig fram genom commedia dell"arte-typgalleriet - och med en huvudrollsinnehavare som inte går av för hackor.

Anja Lundqvist är en ung och inte särskilt rutinerad skådespelerska utan större huvudroller bakom sig. Men den auktoritet och scennärvaro hon utstrålar som prinsessan Léonide, den mångfald av uttryck och gester, den tajmning och humor som hon prickar in - den ger anledning att tala om ett genombrott på bred front. I sina snabba kast mellan kvinnligt och manligt imponerar hon i stort sett hela tiden.

Kring henne kretsar ett desto mer rutinerat gäng på Charles Korolys stilrena stiliserade scen. Lars Amble spelar ut hela sitt register som den stringente filosofen vars hjärta motvilligt öppnas på vid gavel. Anita Walls återkomst till Dramaten innebär ett fint, återhållsamt porträtt av filosofens syster som inte har insett att hon är fånge i ett omänskligt system. Per Eggers och Magnus Ehrner precisionsspelar ett tacksamt pengahungrigt tjänarpar. Och mellan alltihop vandrar vio-linisten Eva Lindal och gör den tidstrogna musiken till en huvudroll.

Kärlekens triumf är helt enkelt teaterunderhållning på högsta nivå.

Teater

Jan Arnald