Tragisk Hötorgskonst

Amelie Björck tar in på hotell med Marilyn Monroe

avAmelie Björck

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Patriez van der Wens
I Poste Restantes ”It’s a tragedy”, som spelas på Hotell Hötorget, dubbleras recensentens upplevelse med Marilyn Monroes tragiska livsslut.

PERFORMANCE På Hotell Hötorget händer det märkliga ting. Svartklädda personer med ”Mentor” eller ”Choir” på namnbrickan viskar instruktioner till besökare som leds mellan korridorer och rum.


Performancekollektivet Poste Restante är i farten igen, denna gång med MDT i ryggen och med Benjamin Quigley som kreatör tillsammans med konstnärliga ledaren Linda Hilda Lamberg. Efter en rad verk som i liknande form, med besökarna som aktörer, ha undersökt gränserna mellan medborgerlighet och sekterism, välvilja och anpasslighet, är det nya ämnet ”tragedi”.

Enligt Aristoteles var poängen med tragediformen slutets katarsis, då fruktan och medlidande imploderade i en kollektiv rening. Verket It’s a tragedy jobbar visserligen med en besläktad kombination av lagbundenhet och irrationalitet som antikens tragedier, men i övrigt är kopplingen (förutom Kör-taggen) svag. Tragedins slutpunkt blir här en bokstavligt talat ensam upplevelse och perspektivet är individinriktat snarare än socialt.


Att bli aktör i sin egen tragedi i hotellmiljöns anonyma intimitet har sin lockelse, men konceptet tycks mig inte lika rikt som de tidigare. När ”min” tragedi alltmer dubbleras med Marilyn Monroes livsslut tillkommer dessutom en etisk tvekan. Monroe blev en myt och legend, absolut, men inte som Oidipus eller Fedra.

Hon var också människan Norma Jean Baker. Att med min egen kropp metodiskt återiscensätta hennes död väcker en pervers fascination, men i efterhand inger akten spekulationens skamkänslor.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM