Aftonbladet
Dagens namn: Katarina, Katja
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Teater

Hemskt mycket hemskt

Yasmine Garbi i   Yasmine Garbi i "Hägrar". Foto: ROGER STENBERG

    Det kan tyckas orättvist att jämföra en föreställning med en annan. Men det är svårt att låta bli när två engelska pjäser, båda av unga, manliga dramatiker och med mobbning som tema går upp med någon veckas mellanrum på de två scener i Stockholm som explicit vänder sig till en ung publik.

Backstages Krazy Jerrys Mobila Disco (som jag skrev om 2 dec) lyckas väva samman tre ståupp-monologer till en överraskande och drabbande helhet. Den unge Simon Stephens Hägrar är svartare till sin grundton och ekar mer av 60-tal. Främst är det Edward Bonds Saved som spökar. Men även om det handlar om tunga teman - grov psykning, flickan som stenades till döds i kanalen och om Billy, det perfekta offret som själv står som förövare i slutet - är intrycket ändå... tja.

Föreställningen är ett olyckligt möte mellan regissören Benjamin Walthers hårdhänta tyska regiexpressionism och en pjäs ur en långt mildare, engelsk tradition av superrealism. De lyriskt laddade inslagen i texten - vattenvägen där Billy, Mathias Lithner, står och metar - eller hägern, symbolen för Billys längtan - blir på scen översatta till en blå hink med vatten och till skådespelare som vrider sig på golvet under gälla skrin.

Samtidigt görs en anal våldtäkt på Billy med en realism som är snudd på grafisk. De tvära kasten mellan stilar förbryllar mer än fördjupar.

 

    Problemet är nog ändå regissörens vilja att till varje pris vara samtida. Med undantag för Torkel Peterssons kraftfulla farsa i rullstol är alla på scenen praktikanter från Teaterhögskolan i Stockholm. De tycks ha fått ett begränsat mandat. Kläder, solglasögon, rockmusik - tidsmarkörerna köar och tycks hindra skådespelarna från att utveckla sina rollfigurer. Våldsamma, drogade eller coola, framför allt ska de vara unga här.

En del i den här föreställningen väcker minnet av Keve Hjelms rasande angrepp på regissörsteatern. Som när Yasmine Garbi får göra Billys mamma som en Barbie i hövolm och brudklänning. Rastlöst försöker hon växelvis hänga sig i slöjan eller stoppa upp den mellan benen för att föda fram nya barn.

Kvinnosyn eller kvinnohat? Gränsen kan vara rätt hårfin.

Den här gången går Backstage ut ur experimentet med större konstnärlig integritet än Elverket.

Tove Ellefsen Lysander
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet