Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Teater

Silikonpattar

Mario går på Boulevarden

    Mot en fond av kättjefullt kluckande hav tar Karl XII trånsjuka danssteg i konungslig klänning skrynklad av tusen marscher och bataljer. Han är kär! Och föremålet för hans ömma låga är ett barn. Emelina Polhem.

Vad?

Just det. Vår hjältekonung är avslöjad som pedofil med anlag för transvestism. Rent ut sagt för jävligt!

Men mindre går förstås inte att begära när man på Boulevard låter komikerparet Moritz/ Segerström avhandla ämnen från macho till queer. Allt inramat i en pjäs om en Strindberg-pjäs.

Eller rättare sagt repetitionen av Strindbergs Karl XII.

    Det är en pjäs med 18 roller. Men ensemblen har råd med bara två skådespelare och en musikant. Som alltså tvingas långt ut i fantasin för att kreera hela denna värld från kung till kokott.

Kort sagt. Bäddat för fars. Och grunden för den är sen länge lagd i spelarnas fysik. Segerström rund och rolig (lär sig de knubbiga redan som små att runt ska vara roligt?) kontrasterande mot en lite benigare och mer basröstad Moritz. Livligt mot betänksamt. Pladder mot en nordligare enstavighet.

Motsatserna ges komiskt spelrum i det allmänna kaos Segerström vanligen omger sig med. Och visst är det roligt. Rätt länge.

Men i över två timmar?

    Karl XII i sin vita klänning är anslående. Och det frestande i att skända kungahuset är förstås oemotståndligt. Men det blir liksom inget mer.

Lite trippande på scenen. En röst som skruvas upp i falsett. Några korkade inlägg i könsrollsdebatten. Sånt som ihärdig upprepning snart tömt på all komik.

I det hörs en motvallsröst. "Jag hade velat ha gnistan kvar." Och det är det inte svårt att hålla med om.

Några sällsamma ögonblick finns ändå i föreställningen:

 Moritz dirigerande allsång om genus och "silikonpattar".

 Segerströms lyft av sin pjäs-i-pjäsen mot absurdismens höjder.

 Den inåtvända vilan i spelets bisarra ansikten ( Lindberg de Geer)

 Stundtals en hisnande balansgång mellan tårdryp och slapstick.

Allt i allt inte den djärvaste fars. Men det är heller inte 1968.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet