Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Teater

I stjärnkikaren

    I Karin Boldemanns pjäs Ad astra minns den gamla kvinnan (Anita Dahl) hur inte bara den egna, spröda kärleken krossades, utan också hur föremålet för hennes svärmeri, liksom dennes bror, förlorade livet i kriget.

    Boldemanns egna erfarenheter som ung flicka i Tyskland i början av fyrtiotalet präglar stycket, men det intressanta är egentligen inte de omtalade erinringarna; snarare handlar det om möjligheten att över huvud taget tala om mänskliga dygder, värden och egenskaper utan den befläckelse som begreppen utsattes för av tidens ideologi.

    Texten karakteriseras följaktligen av en retorisk omsorg; milt men bestämt försvaras människans rätt till sin själ och sin kropp. Regissör Eva Gröndahl har gett pjäsens djupare tema en rytm för kropp och röst. Anita Dahl fyller ut sin monolog (Daniel Larssons unga man är i princip ett levandegjort minne hos kvinnan) från inledningens sprödhet över ett allt säkrare tilltal för att slutligen, liksom seg-rande blomma ut i den stjärnfyllda finalen.

   Pjästiteln kommer från den milde stoikern Senecas "per aspera ad astra", med betydelsen "genom vedervärdigheter mot stjärnorna". Mot stjärnorna kan man även komma med hjälp av Vergilius, även då med betydelsen mot ära och berömmelse: Sic itur ad astra. Att skriva poetisk dramatik mot bakgrund av nazismens försök till ödeläggelse av klassikerna är i sig ett återtagande med siktet inställt mot stjärnorna.

Claes Wahlin
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet