En saga där alla sedan länge är döda

TOVE ELLEFSEN LYSANDER ser Jelinek på Teater Galeasen

TEATER
Foto: MARKUS GÅRDER
"Prinsessdramer" av Elfride Jelinek i Teater Galeasens uppsättning.

Prinsessdramer på Teater Galeasen är en sällsynt föreställning: poetisk och sluten, knivskarp och vidöppen, vits-ig, sorgsen och rasande. Scenrummet är bokstavligen sagolikt: träd speglar sig i vattenytan, blod puttrar i kastrullen på spisen och författarinnans skrivbord står framför den osynliga vägg som kvinnorna slår huvudet emot.

Det handlar mest om kvinnor, men även om män. I österrikiska Elfride Jelineks Prinsessdramer är en man lika med döden. Kvinnorna är sagofigurer, medieikoner eller författare. Döda alla, med undantag av Elfride Jelinek själv. I sin kraftiga bearbetning av Prinsessdramer har Rickard Günther gjort författarinnan till rollfigur.

Ingela Olsson är intensivt närvarande i varje minut med en precision som glänser. Ändå känns de här partierna mer abstrakta, än de där språkflödet genomlyser mytiska figurer som Jackie Kennedy och Marilyn Monroe, rivaler även efter döden. Monica Stenbecks Jackie är superb, en saftig dramaqueen i kolsvart peruk som triumferande viftar med en gammal Harper"s Bazaar: "Jag är död men kommer ändå aldrig att dö!"

Föraktet riktas inte mot den notoriskt otrogna Jack - "Det var cortisonets fel!" - fast han smittade henne med klamydia som gav henne missfall. Det är Marilyn hon hånar, kvinnan som inte visste hur man spar på sig. Hur man gör det vet varje fin flicka.

Provdockan med Marilyns svallande vita klänning utmanar Jackies svalt rosa Chaneldräkt på scen. Ytan är kvar, perukerna: fodralen runt det som en gång var. Och så dessa högar med veckotidningar där leendet har stelnat på omslaget.

Hellre än språket är det förtätade bilder man tar med sig hem: Ingela Olssons frågvisa Törnrosa med meterlångt hårsvall, Anna Wallanders ljuvt självupptagna prins, ett kylskåp fyllt med röda rosor, spegelväggen med sina sprickor.

I slutet kryper den cancersjuka Jackie med sitt glesnande hår upp på högen av tidningar. Författaren ligger på golvet med munnen igentejpad. Poeten Sylvia Plath lägger sitt blonda huvud i den öppna gasspisen, och sagofigurerna klär av provdockorna för att återvända till den död där de normalt vistas.

Efter det här blir det svårt att läsa sagor.

Teater

PRINSESSDRAMER

av Elfride Jelinek

Tove Ellefsen Lysander