Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur / Teater

Frihet, jämlikhet, skolteater

Malin Halland i ”Mary Wollstonecraft”. Malin Halland i ”Mary Wollstonecraft”. Foto: MATS BÄCKER

    Mary Wollstonecraft är känd för sin stridsskrift Till försvar för kvinnans rättigheter (1792) och för att vara mor till Mary Godwin som diktade klassikern om Frankensteins monster.

Jag vet inte om det var i protest mot Till försvars negativer av män som monstret gjordes så innerligt vänligt (flickors sätt att revoltera mot sina mödrar är subtila). Men i Uppsala är det mor Mary som råder.

 

    Hennes liv har styckats i fem skeden och tolkats av ”fem av våra mest framstående dramatiker”.

Barndomen avtecknar sig i lätt schablonartad text (Larsson) mot tonårens vaknande realism (Boëthius) och 30-årens röda nävspråk (Törnqvist). En äldre Mary bleknar i talet (Fredén). I femte och sista livsbilden (Garpe) slocknar revolutionären i tal om värkar och kroppsvätskor.

Mot en mörkt stökig blockdekor (Ekman) dras aspekterna av Mary Wollstonecrafts liv och utveckling som en ändlös serie tablåteatrala småscener. Suggestivt musiksatt (Lotta Hasselquist). Och aningen för skolteatralt redovisande.

 

    Unga Mary (Halland) är en brinnande barrikadkvinna som i Henry Fuseli (Engman) finner en svalt vägd motstämma (fast jag har svårt att tro att han nånsin gjorde så banala bilder som här). I soignerade William Godwin (Nilsson) och mer högröstade barnflicka Marguerite (Boberg) finns också minnesvärt mejslade karaktärer.

Men alltså. Litet väl mycket skolteater för att hålla glöden glödande i 3 timmar och 40 minuter.

SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet