Lön åt sjukskrivna blir till teater

”Experimentet” en politiskt sympatisk föreställning men med osäker form

TEATER

Att skriva är gratis. Att promenera är gratis. Det är bra att äta sill, man kan äta direkt ur burken med gaffeln, det blir en hel måltid och nyttig också.

Teater Tribunalens rapport från sjuk- och utförsäkringarnas värld börjar med handfasta tips från några som drabbats. Lucia Cajchanovas manus bygger på intervjuer med långtidsarbetslösa, framför allt med deltagarna i ett ganska fantastiskt forskningsprojekt från 2013. I projektet fick ett antal psykiskt nedsatta Blekingebor utan jobb 500 kronor extra i månaden. Rakt motsatt Alliansidén om att ju mer ”olönsamt” det blir att sjukskriva sig desto fler ”kommer i arbete”, visade det sig att lite mer pengar varje månad ökar hälsan och i förlängningen chansen att kunna dra sitt strå till stacken.

Den ökade friheten - att köpa busskort, nya skor, fika - som den extra pengen medförde, ökade självkänslan för projekt­deltagarna. Tills testet var över. Cajchanovas fina arbete, som både visar på bredden av attityder inom intervjugruppen och på avvägningarna under processandet av materialet, har säkert inspirerats av hennes sejour som dramaturg vid Mattias Anderssons sida på Backa teater i Göteborg. Riktigt samma dokumentära fingertoppskänslighet som Andersson och Backa utvecklat uppvisar dock inte Henrik Dahl och Tribunalen.

Här är allt grövre, fattigare och mindre poetiskt. Jag kan gilla både tramporgeln och kasten mellan melankolisk talkör och schizofren revy. Men vissa saker är otillräckligt genomtänkta. Som teatergreppet där skådespelare och publik ska byta plats, scen/parkett: Den enkla poängen ”det kunde vara du” kostar mer av stockning och sittplatsbry än vad den smakar i insikt. Jag saknar också en enhetlig regi­tanke kring skådespelarnas grad av gestaltning: Vissa arbetar med dialekter, andra talar transkriberad text. Båda funkar, men inte i mix: Det behövs inte mer osäkerhet kring formen än vad kollageformen nödvändigtvis för med sig. Oavsett den ofärdiga estetiken är det politiskt en sympatisk föreställning som presenteras. Regeringen har lovat att slopa den tidsgräns som för närvarande utförsäkrar cirka 1 000 människor i månaden till fattigdom. Låt det nu bara gå fort!

ARTIKELN HANDLAR OM