Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKvinna
MÅNDAG 10 JANUARI 2000
  

"Vi vägrar tvätta Kumla-kalsonger"

Ulla, livstidsdömd Ulla, livstidsdömd fånge på Hinseberg: "Allt fler av oss mår sämre av orättvisorna."
Foto: PETER KJELLERÅS

Kvinnor döms på samma villkor som män, men väl inne på anstalterna lyser jämställdheten med sin frånvaro.
  Nu har kvinnorna på Hinseberg tröttnat på att tvätta Kumlainternernas skitiga kalsonger.
  - När det var bråk mellan tjejerna på anstalten var det ett jävla kacklande här inne, så där som tjejer kan hålla på. Men nu har stämningen hårdnat, för allt fler av oss mår sämre. Nu kan det smälla riktigt ordentligt mellan oss, säger Ulla, livstidsdömd för mord och ordförande i Hinsebergs förtroenderåd, en slags fackförening för de intagna.


Vi kräver jämställdhet
i fängelset: Tvätta manliga interners skitiga kläder - nej tack!
  Trots att Hinseberg har varit ett kvinnofängelse i närmare 40 år finns än i dag inget besöksrum som passar barn. Väntrum på sjukhus eller tandläkarmottagning är som tivolin i jämförelse med besöksrummet på Hinseberg. Allt som finns i de inrökta rummet är en säng, ett litet bord och fyra stolar.
  På de nikotingulnande väggarna finns en bård i bleka färger med en hund, en katt och en anka. Ingenting annat. Inga blommor, inga mattor, inga leksaker.
   - Vi intagna har gått samman och köpt lite Yatzy och några andra spel, det är allt som finns, berättar Ulla, som själv har två barn, nio och elva år gamla.
  Barnen har en resväg på drygt 50 mil till sin mamma. Besökstider är på lördag eller söndag mellan klockan 14 och klockan 17, i den mån det finns plats i något av de fem besöksrummen.
  Barn till de manliga internerna på både Hall och Kumla-anstalten har däremot möjlighet att stanna över natten, i en övernattningslägenhet.
  - Det är rent för jävligt att hindra barn att ha kontakt med sina föräldrar. Det strider faktiskt mot FN:s barnkonvention, menar Ulla.
  - Där står det tydligt att även om bägge föräldrarna sitter i fängelse har barnen rätt till regelbunden och personlig kontakt med dem.
  Enligt Ulla har kriminalvården inte enbart brutit löften om övernattningslägenhet utan också löften om sysselsättning.
  Kombinerad kursverksamhet och teoretiska utbildningar, inköp av hästar och andra djur och datautbildning, är några av de reformer Kriminalvårdsstyrelsen planerat.
  Men än så länge är det enbart löften, verkligheten ser annorlunda ut.
Förutom monteringsarbete och tryckeri finns även tvätteriet där en stor del av de intagna kvinnorna jobbar heltid med att tvätta Kumla-internernas smutsiga kläder.
- Många av kvinnorna tycker att det är förnedrande att tvätta deras skitiga kalsonger, säger Ulla.
  Män som avtjänar straff på någon av de tre Klass 1-anstalterna, vilket är anstalter med högsta säkerhet, kan av olika anledningar ansöka om förflyttning till en annan anstalt. Familjeskäl, miljöombyte, studier eller säkerhetsskäl är några orsaker till att kriminalvården beviljar förflyttning.
  Kvinnorna på Hinseberg har däremot inte någon möjlighet att ansöka om förflyttning då det endast finns en säkerhetsanstalt för kvinnor.

Det är rent för jävligt att hindra barn att ha kontakt med sina föräldrar.
  Ulla befarar att det kommer in ytterligare en livstidsdömd kvinna till Hinseberg. En kvinna som i tingsrätten blivit dömd till livstids fängelse för mord på sitt barn, men som överklagat till hovrätten.
  - Hon kommer att få problem bland kvinnorna här inne, säger Ulla utan att tveka. Det sitter alldeles för många mammor härinne som inte kommer att acceptera henne. Kollektiv bestraffning är något som är olagligt inom kriminalvården.
  Ändå förekommer det, enligt Ulla, som berättar om ett tillfälle då två psykiskt sjuka intagna, på en separat avdelning, hade köpt hårspray och druckit upp innehållet för att uppnå något slag rus.
  Denna händelse ledde till att anstaltsledningen drog in samtliga intagnas hårspray. Efter noggrant övervägande kom ledningen fram till att det fanns risk att de intagna även drack hårbalsam med påföljd att balsam förbjöds.
   - Hur många flaskor balsam måste man dricka för att bli full och vem har råd med det? undrar Ulla.
  - Det här är så typiskt inkonsekvent, menar hon och pekar på min handväska som ligger på besöksrummets golv. En handväska som aldrig genomsöktes innan besöket. En handväska som kunnat innehålla droger, vapen och till och med några balsamflaskor.
- Som livstidsdömd har man ingen aning om när man kommer ut, vilket är tungt för både barn och anhöriga, säger Ulla som inte har några drömmar om att bli frigiven.
  - En röd stuga vid havet är inte realistiskt i dagsläget, menar hon. Däremot vill jag försöka förändra villkoren inne på anstalten. Kvinnoverksamhet beskärs in i det sista, tills det blöder. Man måste behandla oss som människor.Vi är inga idioter, bara för att vi levt ett kriminellt liv tidigare. Vi är medvetna om att vi måste ta vårt straff och vi betalar brottet med vår tid, det är vi medvetna om varje dag de låser celldörren bakom oss.

Åsa Lekberg

Vi vägrar tvätta Kumla-kalsonger Fångarna på Hinseberg jobbar heltid med att tvätta de manliga Kumla-internernas smutsiga kläder. "Förnedrande", tycker flera av kvinnorna.
Foto: PETER KJELLERÅS


Kravlista från kvinnorna på Hinseberg:
  • Tidsbestämda straff (livstid betyder i dag att man sitter i fängelse på obestämd tid).
  • Övernattningslägenheter för barnen.
  • Erfaren, kompetent personal.
  • Fria telefonsamtal till barnen.
  • Regler som inte ändras från dag till dag.
  • Möjlighet till förflyttning till annan anstalt, även för långtidsdömda.
  • Bättre studiemöjligheter.
  • Efterlev förbudet mot kollektiv bestraffning.
  • Ge mentalt och praktiskt stöd till kvinnor vid frigivning.
  • Blandade anstalter, både män och kvinnor.
  • Tillåt egna kläder inne på anstalten, i stället för blåställ.
  • Högre krav på sysselsättning.
  • Samtalsterapi ska erbjudas vid behov.
BILDEXTRA Möt Sveriges farligaste kvinnor.
83 kvinnor är fångar på Hinseberg.
"Hinseberg ska få lägenhet för barnen"





epost: kvinna@aftonbladet.se
telefon: 08-7252330
fax: 08-56252805