ÅSIKT

Skillnad på löftesbrott och löftesbrott, liberaler

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: AFTONBLADET / 75436
LEDARE

Så börjar det bli det dags för Stefan Löfven att få sin popularitet testad av riksdagens ledamöter igen.

Drygt en månad efter att han röstats bort av moderater, kristdemokrater, sverigedemokrater, centerpartister och liberaler ska samma ledamöter och samma partiet få ta ställning till om den socialdemokratiske partiordföranden ska få bli statsminister en gång till.

– Det behövs tempo och tydliga tidsgränser, sa talman Andreas Norlén på fredagens pressträff.

Det var ju just tempo som ledde oss hit. Så fort den nyvalda riksdagen samlades efter valet så gick borgerligheten ihop med SD för att avsätta regeringen. Någon plan för hur fortsättningen skulle se ut fanns helt uppenbart inte. Ulf Kristersson kraschade in i kaklet, Stefan Löfvens sonderingar ledde ingenstans, Annie Lööfs försök att övertyga MP och S om att alliansen borde få styra ändå avslutades nesligt i går.

Och om två veckor blir det en statsministeromröstning igen, och det extra valet rycker närmare.

Eller?

Dagens industri rapporterade i gåår att Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm skickat ut ett mejl till partivänner för att diskutera vägen framåt för partiet. När Centerpartiets alla regeringsalternativ i går föll så har ju också Liberalernas gjort det.

“Efter dagens besked om att det inte går att bilda en samlad alliansregering med stöd över blockgränsen, behöver vi nu enas om vilka andra regeringsalternativ Liberalerna skulle kunna medverka till, för Sveriges bästa och för största genomslag för liberala reformer”, skriver Arnholm.

Oavsett hur den processen slutar så kommer tiden fram till statsministeromröstningen i början av december bli avgörande för riksdagens två liberala partier. Det kommer att talas om svek och löftesbrott och den hatiska högersvans som Jan Björklund talat om kommer att varva upp.

För visst är det så att både Annie Lööf och Jan Björklunds mål har varit en alliansregering. Men de garanterade också att de aldrig skulle ge Sverigedemokraterna inflytande. Vid omröstningen om huruvida Ulf Kristersson skulle få bli statsminister visade det sig tydligt att löftena är oförenliga.

Men, som Aftonbladets ledarredaktion tidigare påpekat, så är det faktiskt skillnad på löftesbrott och löftesbrott.

Att inte kunna leverera det man lovat försöka göra – till exempel en regering med sina favoritpartier – är något politiker råkar ut för hela tiden. Man kan ju inte göra något åt hur folk faktiskt röstar. Men att göra precis det man lovat att inte göra – ge ett antiliberalt nationalistiskt parti med nazirötter inflytande – är något annat.

Om Liberalerna och Centerpartiet till slut släpper fram en högerregering som varje dag måste hålla Jimmie Åkesson glad och nöjd är det ett helt annat svek än att tolerera att Stefan Löfven bildar en regering som kommer behöva göra uppgörelser i mitten och som nollar SD:s inflytande.

avDaniel Swedin