ÅSIKT

En modell som fungerar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

En lång avtalsvår är i det närmaste över. I förra veckan kunde konflikten mellan Kommunal och de privata vårdarbetsgivarna läggas till handlingarna och hotet om strejk på de privata förskolorna avvärjdes i sista stund. Parterna på arbetsmarknaden har tecknat omkring 180 kollektivavtal som tillsammans omfattar 1,4 miljoner anställda.

Det har i stort sett varit en odramatisk avtalsrörelse. Två större konflikter, för elektrikerna och den privatanställda vårdpersonalen, är undantagen som bekräftar den allmänna bilden.

Industrin kunde gå först och därmed sätta nivån, omkring 7,5 procent på tre år. Väl i linje med vad den svenska ekonomin klarar. Några lågavlönade grupper, till exempel de anställda inom handeln, hotell och restauranger, har fått något större löneökningar i procent. Ett uttryck för en försiktig låglöneprofil på avtalen.

Ingen brist på arbetskraft

Medlingsinstitutet, som ska medla i arbetstvister och övervaka avtalens utfall, har med andra ord haft en lugnare vår än många fruktat. Institutets chef, Anders Lindström, förklarar den relativt stillsamma avtalsrörelsen med konjunkturen.

– Det finns alltså ingen brist på arbetskraft, sa han i Dagens Eko.

Naturligtvis har Lindström rätt. Lågkonjunkturen kyler av arbetsmarknaden och påverkar de fackliga kraven. Tider av arbetslöshet uppmanar knappast till strejk.

Samtidigt vore det att underskatta parternas insatser att enbart betrakta årets avtalsrörelse som ett uttryck för den sviktande arbetsmarknaden. Avtalsrörelsen ska också ses som ett uttryck för att den svenska modellen fungerar, att parterna har kraften att sluta frivilliga överenskommelser inom de ramar som samhällsekonomin tillåter.

Inför de slutliga förhandlingarna kunde de fackliga organisationerna inom framför allt industrin med gemensamma krafter tvinga fram ett omställningsavtal mellan LO och Svenskt Näringsliv. Efter åratal av principiellt motstånd mot att fungera som avtals-slutande part accepterade arbetsgivarna att ta på sig rollen för att skapa ett sammanhållet skydd på hela arbetsmarknaden.

Seger för svenska ekonomin

Det blev nyckeln som öppnade för uppgörelser inom industrin, och indirekt också inom servicesektorn.

Samordningen, både mellan de olika LO-förbunden och mellan arbetare och tjänstemän inom industrin, bidrog dessutom till att hålla lönekraven på en nivå där ingen facklig organisation kunde utlösa kaos genom att ställa krav som i sin tur ska kompenseras.

Att arbetsgivarna, under visst motstånd, också övervann sin motvilja mot centralt avtalade lönelyft och låglönesatsningar är också en förklaring till att så många avtal kunnat slutas utan konflikt.

Vårens avtalsrörelse ska ses som en seger för arbetsmarknadens parter, och för den svenska ekonomin. Den har givit erfarenheter som räcker också när nästa avtal ska skrivas, förhoppningsvis i en situation med lägre arbetslöshet.

IP