ÅSIKT

Engla mötte ondskan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Engla Juncosa Höglund finns inte mer.

Beskedet att 10-åriga Engla hade hittats på en skogsväg i Gästrikland gjorde det svårt att andas. Anders Eklund hade erkänt. Engla var inte längre borta, men hon var död. Hoppet var ute och sorgen slog in.

När andningen kom tillbaka, följde frågorna. Kunde Engla ha sluppit? Cyklat runt i Stjärnsund som de andra barnen än i dag?

Eklund har erkänt ännu ett mord. 31-åriga Pernilla Hellgren i Falun 2001. Hon mördades i en skogsdunge vid en gångtunnel på väg hem från en fest. Hittades naken och strypt.

Eklund fanns i Pernilla-utredningen. Någon hade tipsat om honom. Men tipset utreddes aldrig. Hundratals män dna-testades i jakten på Pernillas mördare. Eklund testades inte, trots att han rört sig i trakten och dömts för sexualbrott tidigare.

Våldtäktsförsök. Sexuellt tvång. Sexuellt ofredande.

Hur skyddar vi oss?

Nu misstänker polisen att Eklund ligger bakom fler mord. 16-åriga Malin Olsson mördades i Göteborg 1994. Precis som i fallen med Engla och Pernilla låg kroppen helt öppet.

Vi kan ha att göra med en seriemördare. Den naturliga reaktionen blir: hur kan vi skydda vårt samhälle, flickor och kvinnor, från sådana som han?

Möjligheten att dna-testa har redan blivit större. Sedan 2006 får polisen ”topsa” personer som misstänks för brott med högre straff än böter.

Utredningen som den om Pernilla-mordet borde få större resurser. Det verkar som om polisen i Dalarna inte har mäktat med.

”Jag tror att han kommer att slå till igen”, sa Pernilla-utredningens chef Jan Trygg om mördaren till Aftonbladet 2002.

Trygg fick tyvärr rätt. Engla kunde inte cykla tryggt.

Man blir galen vid tanken. Ilsken. Man tänker på hur samhället ska handskas med sexualbrottslingar. Både de vanliga - som ger sig på nära och kära - och ovanliga som Eklund.

Att förövarna ska straffas, gärna med fängelse, är självklart. Samhället tolererar inte sexuellt våld. Människor, inte bara kvinnor, lider svårt av rädslan våldet väcker.

Straffet och vården

Jag tänker inte låta tankarna på hämnd ta över. Lika viktigt som straffet är vården. Eklund åkte in och ut på anstalter för olika sexualbrott. Var det någon som såg den större bilden, vartåt han barkade?

Inte hjälper det att bara låsa in sådana som Eklund en stund. När de kommer ut är de förmodligen i samma skick som tidigare.

Vård är förebyggande. Med bättre psykiatrisk fångvård kan samhället stoppa män som Eklund. Samhället måste åtminstone ha den ambitionen.

Sexualbrottslingar som lämnas vind för våg möter förr eller senare ännu ett offer.

Engla mötte ondskan. På något annat sätt kan hennes död inte beskrivas. Dagarna efter försvinnandet visade sig godheten.

Vi kan finna tröst

Fler hundra frivilliga från trakterna kring Stjärnsund sökte Engla dag och natt. Vittnen hörde snabbt av sig till polisen så att Englas sista minuter i livet kunde kartläggas och Eklund gripas. I samtal och på bloggar sörjer Sverige Engla.

På affären hör jag en mamma läsa högt från löpsedlarna och förmana sin dotter:

”När man pratar med folk på nätet kan man inte veta hur gamla de är egentligen. De kan säga att de är 12, men de är 42. Tänk på det.”

Sorgen och engagemanget efter Engla visar att vårt samhälle ännu inte är avtrubbat över cynismens gräns. Kärleken lever och hjärtan slår.

I det kan vi finna tröst när vi sörjer Engla.

avÅsa Petersen

ARTIKELN HANDLAR OM