ÅSIKT

En bro till 1960-talet?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

I Barack Obamas kandidatur ser demokraterna ett trendbrott

Foto: KAN GÖRA EN HISTORISK INSATS Det finns ett lovande tonfall i den demokratiska retorik som ska göra Barack Obama till nästa president i USA. De talar om jämställdhet, sociala orättvisor och klimatfrågor – och de tror verkligen att de kan åstadkomma förändring.

30 AUGUSTI 2008. ”Ingen människa vandrar ensam.” Med den referensen till Martin Luther King slog Barack Obama en bro till 1960-talet i sitt tal inför 80?000 personer i Denver i går.

Det är långt ifrån det första försöket. Obamas kampanj är full av hänvisningar till det årtionde som många i USA förknippar med framsteg och rättvisa. Perioden före nederlaget i Vietnam och Milton Friedman. Före Reagan och Bush.

Bushs tid i Vita huset har blivit den nyliberala och konservativa erans höjdpunkt, med väldiga skattsänkningar och privatiseringar och krig runt om i världen. Regerandet har skett helt på republikanernas villkor och världen har fått böja sig efter USA:s vilja.

Stopp för nyliberal dominans

I Barack Obamas kandidatur ser demokraterna ett trendbrott. De hoppas inget mindre än att han som president, med stöd av en demokratisk majoritet i kongressen, ska sätta stopp för den nyliberala dominansen.

Som av en händelse finns Obamas främsta supportrar i Kennedyklanen. För en tid sedan valde Obama att hålla ett tal i Berlin, precis som JFK i början av 1960-talet. Att den svårt cancersjuke Ted Kennedy orkade upp i talarstolen i tisdags förstärkte den bilden av samhörighet.

Ska kickstarta ekonomin

Men kan demokraterna utmana högerns agenda?

Den politiska plattform som förhandlades fram bakom scenen i Pepsi Center i Denver ger en del av svaret: kriget i Irak ska avslutas inom något år. Demokraterna vill skapa ett stimulanspaket för att kickstarta ekonomin, med hjälp av pengar till offentlig sektor och infrastruktur. De vill stärka fackföreningarnas rätt att förhandla kollektivt och förhindra arbetsgivarna från att betrakta sina anställda som egna företagare, ett system som införts av Bush för att i grunden underminera arbetarklassens ekonomiska ställning.

Inget av detta är överväldigande radikalt utan handlar mest om att reparera en del av det Bush rivit ned. Inte heller de utrikespolitiska avsnitten bryter mot det traditionella: demokraterna vill sända fler soldater till Afghanistan. Avsnittet om Israel/Palestina är nästan mer israelvänligt än republikanernas program. Joe Biden har ofta framstått som en hök i utrikespolitiken.

Det finns ändå ett lovande tonfall i demokraternas retorik. De talar om engagerat om jämställdhet, sociala orättvisor, energipolitik och klimatfrågor. De tror verkligen att de kan åstadkomma förändring.

Sjukförsäkring för alla

Mest framåtsyftande är förstås reformen om sjukförsäkringen. Demokraterna lovar att ge alla en sjukförsäkring. I dag står 46 miljoner amerikaner utanför systemet.

Om demokraterna klarar av att vinna presidentvalet, leva upp till vallöften och dessutom flytta positionerna vänsterut inför nästa presidentval, då har de gjort en historisk insats för att bryta nyliberalismens och nykonservatismens agenda.

Om inte?

Då blir det ”Business as usual” i Vita huset.

JB

ARTIKELN HANDLAR OM