Borgs inflationsspöke - dags för museum?
Styrs svensk politik av vanföreställningar eller låtsas politiker vara dummare än de egentligen är?
I går sa Anders Borg på en fråga om arbetslösheten att "vi får fråga oss hur snabb nedgång vi tål. Får vi en häftig nedgång får vi inflation. Vi behöver en gradvis nedgång."
Han försökte lära ut elementär nationalekonomi för de samlade journalisterna på presskonferensen.
Ingen sanning längre
Problemet är bara att denna "sanning" aldrig varit mindre sann än just nu.
Arbetslösheten är i dag över åtta procent. Betydligt högre än när den borgerliga regeringen tillträdde. Inflationen däremot är sedan nästan två år tillbaka icke-existerande.
Vi är fjärran från en situation då satsningar på att sänka arbetslösheten skulle leda till högre priser och löner. Den sker bara om det inte finns några som är villiga att ta de lediga jobben.
I Sverige finns drygt 400 000 arbetslösa. I hela Europa finns miljontals arbetslösa som gärna skulle flytta till Sverige om det var möjligt att få jobb och försörja sig här.
Idag kom nya inflationssiffror från Statistiska centralbyrån. Facit på om Anders Borg hade rätt i sin oro för stigande inflationen kom bara en dag efter uttalandet.
Priserna sjunker
Det visade sig att priserna under de senaste 12 månaderna inte alls ökade utan tvärtom minskade med 0,6%. De som utformar den ekonomiska politiken i Sverige verkar drabbade av vanföreställningar.
Tidigare verkade det bara vara Riksbanken som såg inflationsspöken som inte fanns. De har vägrat att sänka räntan trots att inflationen är betydligt lägre än vad den borde vara enligt det mål som styr deras arbete.
Nu verkar åkomman också spritt sig till Finansdepartementet.
Moderaterna har gett upp
De gamla sanningarna om hur lätt inflationen ökar så fort arbetslösheten sjunker stämmer inte på en arbetsmarknad som i praktiken är öppen för hela världen. Det kommer antagligen bli svårt att pressa ned arbetslösheten i detta nya läge, men Borg verkar inte ens våga försöka.
Moderaternas ambition att minska utanförskapet verkar han helt gett upp. Nu verkar de bara vilja förvalta det bestående. Liknöjt titta på medan ytterligare en stor grupp ungdomar lämnar gymnasieskolan för att ta sig in på en arbetsmarknad som helt i onödan går på sparlåga.
Det saknas inte verktyg för att vrida utvecklingen i rätt riktning. Problemet är att han väljer bort att använda dem.