ÅSIKT

Anders Borg kan inte rädda Europa

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

”De lever över sina tillgångar.”

Anders Borg kritiserar det grekiska folket. Landets ekonomi har krympt med en femtedel på fem år, som en följd av åtstramningspolitiken. Grekiska skolbarn svimmar av hunger i skolan. Inte hjälper det. Statsskulden fortsätter att stiga. Nästa år beräknas den öka till 168 procent av BNP.

I söndags röstade grekerna in ett nynazistiskt parti, Gyllene gryning, i parlamentet. Ett parti vars medlemmar klär sig i svarta skjortor och har som politisk metod att misshandla invandrare. 

Grekiska politiker har svikit sina väljare i decennier. Europas ledare blundade i sin tur när de grekiska statsfinanserna inte höll måttet. Sen kom finanskrisen. Räntekostnaderna för de grekiska lånen skenade. Och nu ska väljarna betala notan.

Euron skulle vara ett politiskt projekt. Men av det finns inte mycket kvar. Folket är bara till besvär. De röstar fel, protesterar, blir desperata.

Så vad händer nu?

För ekonomerna är det lätt.

På ena sidan åtstramningsfundamentalister som Anders Borg. Som tycker att det hela är en fråga om moral, att föräldrarna till de grekiska skolbarnen skärper sig.

På andra sidan euroskeptikerna. Som ser krisen som ett bevis för att EMU-projektet är omöjligt. Som tror att Greklands utträde ur euron är oundvikligt.

Precis som i höstas diskuteras eurokrisen som ett ekonomiskt dilemma. Har vi byggt tillräckligt höga skyddsvallar kring bankerna? I så fall, hejdå Grekland.

Men vänta nu. Vilka blir de sociala effekterna, de politiska? Ekonomiskt kaos. Människors sparpengar utraderas. Och sen? Ännu mer främlingsfientlighet, rasism, nationalism? Ett Portugal som lämnar euron, ett Spanien?

Euron skulle vara ett politiskt projekt. Nu är de politiska konsekvenserna av helt avgörande beslut inte ens en faktor.

De saknades i höstas, när Anders Borg hötte med fingret.

De saknas nu, när ekonomerna har tröttnat på de bråkiga grekiska väljarna.

Det gör mig livrädd.

Kanske är något på väg att hända. Nye franske presidenten Hollande kräver en tillväxtpakt. Och i veckan meddelade den tyska centralbankschefen att han kan tänka sig att låta inflationen stiga, och därmed lönerna och efterfrågan på varor från länder som Grekland.

Frågan är om det räcker.

Förra året höjde Gyllene ­grynings partiledare Nikolaos Michaloliakos handen i en hitlerhälsning när han valdes in i Atens stadsfullmäktige. Hans kampanjslogan i parlamentsvalet var: ”Vi måste rensa Grekland från stanken”.

Han fick sju procent av rösterna.

Det är som om vi inte lärt oss någonting.

Inte ens att politiskt avgörande beslut är alldeles för viktiga för att överlåtas åt ekonomer.

avKarin Pettersson

ARTIKELN HANDLAR OM