ÅSIKT

Ett Sverige i förändring

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Runt Grangärde utanför Ludvika finns ett litet Dalarna i miniatyr. Kring sjöarna ett hävdat landskap som ännu bär spåren av generationers slit med jorden. Bergen i norr med finnmarkens oändliga skogsvidder, Dan Anderssons landskap. Och så bruket.

Nyhammars bruk tillhör de äldsta i Bergs-lagen. Här tog järnhanteringen steget in i industrialismen. Folkparken finns kvar, liksom Konsum. Härifrån kom Arne Geijer, LO-ordförande mellan 1956 och 1973. Senare tog han över ordförandeklubban i PRO. Han dog 1979, samma år som socialdemokratin för andra gången förlorade mot en borgerlighet under Thorbjörn Fälldin.

Via Brunnsvik och Metall blev han som ordförande i LO en av symbolerna för socialdemokratins roll som näst intill statsbärande parti och för den syn på sambandet mellan fack och parti som ännu präglar en stor del av fackföreningsrörelsen. Geijer var dessutom ordförande i den fria fackföreningsinternationalen mellan 1957 och 1965. En tid präglad av det kalla kriget.

Jag är här för att hämta min Volvo Duett. Den har stått undanställd i ett av det kommunala bostadsbolaget Ludvikahems hus på Tallhedsvägen. Nu tänker jag använda bilen, en likadan som den vår familj hade mina första år på 1960-talet, för en personlig resa genom ett Sverige i förändring.

För det är ett föränderligt Sverige vi ser. Folkhemmet anpassar sig till en ny global verklighet. Beslut i Bryssel påverkar också den svenska riksdagen och kommunfullmäktige i Ludvika.

För anställda inom industrin, och i växande utsträckning också inom serviceyrken, är internationell konkurrens en vardaglig verklighet.

Ändå står det nya stadigt på det som varit.

Nyhammars bruk har just tagit hem en order på 30 miljoner. Omsättningen har tredubblats sedan år 2001 och expansionen fortsätter.

Sedan oktober år 2001 hyr Migrationsverket ett 20-tal lägenheter här.

– Det är före detta pensionärslägenheter som egentligen skulle ha lämnat jordelivet, säger Ludvikahems vd Ingemar Lindvall.

Husen är gula, små och kanske inte längre moderna där de står under tallarna.

Beslutet om rivning är fattat, men Migrationsverket hann före och nu bor omkring 100 människor från olika konfliktområden i Nyhammar. På Migrationsverkets förläggningar i Dalarna finns i dag människor från 41 olika länder.

De som varit här längst har tillbringat ett år på förläggningen, men de boende byts ständigt ut. Mellan tallarna och husen från 1950- och 1960-talen leker barn precis som under storhetstiden. Lekarna är desamma som alltid, men språken nya.

Ur ett öppet fönster strömmar orientaliska toner.

Det har inte varit konfliktfritt. I valet för två år sedan fick Sverigedemokraterna 11 röster i Nyhammar. Å andra sidan röstade 332 Nyhammarsbor – nästan precis 50 procent – på socialdemokraterna.

I mitten av mars trakasserades två flyktingfamiljer av ett ungdomsgäng. I stort tycks dock Nyhammarsborna välkomna sina nya grannar. Nya Ludvika Tidning berättar om ett möte bara några dagar efter händelsen. Det handlade mer om vad de asylsökande tillfört än om motsättningar och problem.

– Vi lever i alla fall i tron att det här fungerar bra, säger Ingemar Lindwall.

Volvons B 18-motor startar lite motvilligt. På bensinstationer och parkeringar är bilen nästan alltid föremål för kommentarer. ”Är det du som har den fina gamla Volvon”, sa en man i Fagersta.

Ofta handlar det om den tid då Duetten var ny, familjen köpte sin första bil och LO:s ordförande hette Arne Geijer.

Här, där han växte upp och där så mycket av folkhemmets symbolik finns samlat, är kommentarerna färre. Den nostalgi bilen brukar skapa saknas. Sannolikt har många av åskådarna helt andra bilder av 1950- och 1960-talen, mycket långt från folkhemmets miljonprogram och Volvobilar.

Nyhammar är en del av globaliseringen, men kanske kan historien – det svenska folkhemmet – vara den grund som behövs för att klara av den omställningen. Vägen förbi bruket blir i alla fall en start på en resa genom Sverige idag.

Ingvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM