Mejla

Fredrik Virtanen

Elva skäl till att vi inte kan skjuta cyklisterna

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Cyklister är vår mest lågaktade samhällsgrupp. Fotgängare avskyr ­cyklister. Bilister avskyr cyklister. Till och med ­cyklister avskyr cyklister.

Ingen gillar cyklister eftersom de är farliga. De kan skada alla. Ingen går säker för en ­cyklist. Själva är de dock omedvetna om detta, de ser sig alla som mycket skickliga cyklister.

Ändå kan vi förstås inte skjuta dem. ”Varför inte?” undrar du.

1. Det är olagligt.

2. Våld som politisk metod är alltid fel.

3. Vansinniga hundägare med sina fyrbenta telningar i springutkoppel har redan ­avlivat ­cyklisterna.

4. Cyklister kämpar själva hårt för att avsluta sina liv. De tar ­inte steget fullt ut med till exempel ett rakblad, en hög bro eller en burk sömn­tabletter men de ­använder inte hjälm, och de cyklar snabbt, mot rött eller struntar i att titta sig omkring.

Inte du förstås, men alla ­andra cyklister.

Detta ger resultat. År 2012 skadades 1 800 cyklister ­allvarligt i trafiken, året efter hade det ökat till 2 200. Och då talar vi inte skrubbsår, vi talar invaliditet, enligt ­Trafikverket.

5. Cyklister är miljö­partister och vi måste ­vara snälla mot miljö­partister.

6. Bilister kör som idioter. Till exempel ­verkar bilister avsky att titta i back­spegeln.

7. Det är synd om cyklister ­eftersom stadsplanerare gör ett uselt jobb med att bygga cykelbanor och att sköta om dem som finns. ­Inte ens hälften av landets kommuner ser efter ­cykelbanorna tillräckligt väl, enligt Trafik­verket. Grus, löv och is är ­farligt för cyklister och därmed alla som går i närheten.

8. Fotgängare går som idioter. Till exempel gärna på cykel­banan.

9. Bilindustrin med miljarder dollar på fickan och deras kära vänner i den ännu penning­stinnare oljeindustrin har arbetat hårt och lobbat intensivt ­under årtionden för att hindra cyklismens utbredning och ­utbyggning. Hade städer byggts med cyklister i åtanke hade vi inte avskytt cyklister, de hade utgjort ett ofarligt och miljövänligt alternativ till både ­ensamkörande bensingubbar och kollektivtrafik.

10. Avlivning är kontraproduktivt. Vård fungerar bättre än avlivning eller långa fängelsestraff på cyklister likväl som på grov brottslighet. En skjuten eller invalidiserad ­cyklist innebär förvisso att den inte kan ­göra någon skada längre. Men cyklistens barn växer då upp föräldralösa och riskerar i högre grad än ­andra att själva växa upp och bli farliga cyklister. Hade ­cyklisten, som troligtvis själv hade en dålig barndom, fått ­rehabilitering, ­terapi och goda cykel­banor ­hade det aldrig hänt, en ond cirkel hade brutits.

11. Samarbete, samförstånd, samtal och solidaritet är alltid de bästa sätten att lyfta avskydda samhällsgrupper till att ­tolereras, lära ­kännas och till sist tyckas om av det övriga samhället.

Av: Fredrik Virtanen

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN