ÅSIKT

Är Kinas censur inget problem?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Enligt tidningen Resumé är två svenska tv-entreprenörer på väg att starta en tv-kanal i Kina

Enligt tidningen Resumé är två svenska tv-entreprenörer på väg att starta en tv-kanal i Kina.

Det är de tidigare TV4-medarbetarna Tobias Bringholm och Gunnar Bergvall som enligt tidningen varit i Shanghai och synat den kinesiska mediemarknaden. Själva vägrar de kommentera nyheten, så det är svårt att veta hur långt planerna har kommit.

Tillåt mig ändå att ställa en fråga till Bringholm och Bergvall: Hur kan man överväga att starta en tv-kanal i ett land som har en av världens hårdaste censurlagar?

En vanlig uppfattning är att Kina kommer att öppna sig och bli tolerantare ju fler företag som etablerar sig och ju fler kontakter Kina får med omvärlden.

På yttrandefrihetens område är utvecklingen inte alls så entydig.

I praktiken testas gränserna dagligen. Modiga journalister berättar om strejker i kolgruvorna, dålig arbetsmiljö och naturkatastrofer. Ämnen som för bara några år sedan var omöjliga i de kinesiska massmedierna.

Samtidigt har den snabba teknikutvecklingen fått myndigheterna att bli mer restriktiva. Reportrar utan gränser rankar Kina på 162:a plats av totalt 166 länder när det gäller yttrandefrihet.

De flesta tv-program förhandsgranskas av censurmyndigheten. Alla nyhetsredaktioner får regelbundet listor från den kinesiska propagandamyndigheten, som slår fast vilka ämnen som är tabubelagda. Det är förbjudet att förneka marxismen, Mao Zedongs tänkande och Deng Xiaopings teori. Kommunistpartiets maktmonopol får inte ifrågasättas och det är farligt att kritisera landets religions- eller minoritetspolitik. Den som försvarar Falun Gong-rörelsen kan räkna med ett särskilt långt fängelsestraff.

Paradoxalt nog verkar västerländska mediebolag inte bry sig om inskränkningarna av yttrandefriheten, lika lite som västerländska företag som förlägger sin tillverkning i Kina tycks bry sig om frånvaron av fackliga rättigheter.

Kina är världens största och snabbast växande marknad. Det gäller att vara på plats när tåget går och då får moraliska principer stå åt sidan.

Ett av de mer omskrivna exemplen är de stora internetaktörerna, som Google, Skype och Yahoo, som på myndigheternas order har installerat censurerande textfilter. Ord som ”Dalai Lama” och ”mänskliga rättigheter” har sållats bort ur sökningarna på internet. Yahoo har till och med lämnat ut uppgifter som lett till att två systemkritiker fängslats.

– Vi kan i princip skriva vad vi vill, bara det inte är politiskt känsligt, sa kinesiska Vogues chefredaktör Angelica Cheung när hon intervjuades i Svenska Dagbladet förra året.

Det är en bra sammanfattning av den logik som tycks styra många av de västerländska mediebolag som ger sig in i Kina. De är ändå inte intresserade av samhällsfrågor. De publicerar underhållning och livsstilsmaterial, därför är censuren inget problem.

Medieföretagen har färdats långt på senare år. Bort från de publicistiska ideal som en gång krossade censurlagarna i Europa.