ÅSIKT

Soldariteten i dag behöver en liturgi

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Framåt kamrater till uppror manar, vår röda fana, vår röda fana”, brukade vi sjunga på 1 maj under min ungdoms tid i Lund. Slagorden som skrikits i demonstrationstågen under årens lopp har skiftat med den politiska konjunkturen. Men de röda fanorna, omsorgsfullt målade eller broderade, har alltid funnits med sen hundra år tillbaka.

En del belackare vill göra gällande att 1 maj-firandet hör till en svunnen tid och att fanborgar, demonstrationer och tal spelat ut sin roll. Det är nog precis tvärtom. I en tid när samhällsförändringarna går i rasande tempo och samhället blir allt svårare att överblicka blir igenkännandets symboler och traditioner än viktigare.

När politiken medialiserats till den grad att partier snarare blivit sloganproducenter än samhällsbyggare blir symbolerna och riterna ett språk som kan gå bortom yta och marknads­anpassning. I en splittrad tid behöver vi gestalta gemenskapen. 1 maj är en liturgi för solidariteten.

I SVT:s ”Antikrundan” nyligen visa­de forskaren Margareta Ståhl fackliga fanor genom tiderna. Fackföreningarnas röda fanor utgör ett intressant historiskt arv som säger något om värderingarnas beständighet. Fanorna talar ideologins språk, inte det politiska kampanjmakeriets.

På Arbetarrörelsens arkiv i Grängesberg förvaras många av de äldsta fanorna. Där finns Stockholms båt- och pannplåtslagarefackförenings röda sidenfana som invigdes 1897. Motivet är ett framrusande tåg över en av Stockholms broar och ett fartyg som seglar under bron. Allt symboliserar modernitet och framåtskridande. Soluppgången påminner om framtiden. Och så finns den rödmålade ångpannan, hämtad ur arbetarnas vardag. Devisen säger:

Solidariteten är vår makt!

När den svenska fackföreningsrörelsen började influeras av socialismen som ideologi under 1880-talet skapades ett nytt bildspråk. Färgen blev röd och symboler från det lokala arbetet lyftes fram. Motiven målades med oljefärg eller broderades. De vanligaste deviserna under fackets pionjärtid var: Enighet ger styrka, Frihet-jämlikhet-broderskap samt Organisation är makt.

”Den röda färgen signalerade uppror”, skriver Margareta Ståhl i boken ”Vår röda fana” som IF Metall gett ut. Den blå färgen kom att stå för nationalism, hierarkisk maktordning och lojali­tet med överheten. Den vita färgen var traditionellt oskuldens och fredens färg och användes ofta av de liberala arbetarföreningarna på sina standar.

Gult var falskhetens och svekets färg, påpekar Ståhl. Gulingarna var strejkbrytare och de gula fackföreningarna förrädare som stod i kapital­ägarnas tjänst. Svart var sorgens och

armodets färg. Svarta sorgflor knöts kring fanstången vid begravning.

Anarkisterna gjorde senare den svarta färgen till sin.

Däremot fick den gröna färgen inte någon symbolisk betydelse inom arbetarrörelsen. I stället beslutade lantbruksorganisationerna att ta den gröna fanan som sin symbol.

Så var den politiska färgpaletten vid arbetarrörelsens framväxt. Kampen om färgen på fanorna var en kamp om politisk inriktning. Striden var i början het mellan liberaler och socialister i fackföreningarna.

De gamla fanorna med emblem och politiska deviser bärs än i dag med stolthet. Och nya fanor tillverkas. På LM Ericssons verkstadsklubb i Ingelsta broderade medlemmarna sin fana 1984. I Motala tillverkade medlemmar inom Electrolux verkstadsklubb sin fana 1988, berättar Margareta Ståhl.

Just vikten av att benämna sitt sammanhang och sin tillhörighet blir påtaglig när namnet på fackföreningen omsorgsfullt sys in.

Liksom stoltheten över det yrke man utövar som får sitt uttryck i symboler som exempelvis saxen och strykjärnet för beklädnadsarbetarna, korslagda skyttlar för textilarbetarna, kugghjulet för metall- och fabriksarbetarna eller en plattslev korsad över två hängslevar för gjutarna.

På grundläggeriarbetarnas fana 1899 visas det kollektiva arbetet som en bild av det solidariska nya samhället. Devisen säger: Ned med förtrycket! Upp med människovärdet.

De grundläggande värderingarna syddes fast med guldtråd.

De byttes inte ut av PR-byråer från valrörelse till valrörelse.