Mejla

Fredrik Virtanen

Soran Ismail är äpple – är du det kanske också?

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Soran Ismail.
Foto: ANNA TÄRNHUVUD
Soran Ismail.

Så roligt att komikern ­Soran Ismail, känd antirasist och förkämpe för tolerans, blev klassad som rasist vid ett psykologiskt test i sitt SVT-program ”­Absolut svensk”.

Det förvånade inte Ismail, det förvånade inte mig. Det borde inte förvåna någon. De flesta människor är rasister och det är inte så farligt. Farligt är att ­sakna den självinsikt som är en förutsättning för förändring.

Det vore snarare ­makalöst om det fanns en stor grupp männi­skor som var ­fördomsfria, som undkommit Sveriges och ­Europas i århundraden ned­låtande syn på världsdelar och människor som lägre stående och hotfullt primitiva.

Och vill man inte kännas vid postkoloniala förklaringar kan man gå till neurovetenskaplig forskning, bland annat vid ­Karolinska institutet i Solna, som visat hur hjärnan reagerar utifrån ett vi och ­dem-tänkande. Människans empati är ­starkare med den ­egna sociala gruppen.

Därför grips en vit medelklassperson mer när ljushyade Alan, 3, flyter upp död i moderna gymnastikskor än om Alan hade varit svart i virkade tofflor. Därför engagerar terrordåd i Paris mer än liknande terrordåd i Beirut.

Man kan tjafsa om ord hit eller dit. Om ordet rasism provocerar och fortfarande ­likställs med apartheidsystemet i Sydafrika kan vi kalla det arv, blick, rädsla, ­fördom, främlings­fientlighet eller varför inte ”äpple”.

Det är äpple att ­göra skillnad på människor ut­ifrån etnicitet, religion, nationalitet eller kultur. Men det gör vi.

– Kategori­sering är nödvändigt för att förstå världen, för att förenkla. Vi ­kategoriserar varje dag, hela ­tiden, förklarade ­Nazar Akram, samma lektor i psykologi som bedömde Soran Ismail, i P1 Morgon-inslaget ”Vår längtan efter svart-vita sanningar” apropå uppjagade stämningar efter terrordåden i Paris.

När president Hollande förklarar att ”vi är i krig” är det tryggt att hel­hjärtat stötta Frankrike. Det gör alla, närmast. Och de flesta definierar motståndaren som terror­organisationen Daesh (IS). Sedan krävs ­reflektion för att stå emot rasistiska reflexer och blanda in flyktingar från Mellanöstern som flyr från samma IS. 

Problemet är att med västerländsk blick ser de likadana ut. Fördomar, okunskap och ­rädslor spinner i gång. Även den mest förment toleranta tvingas se sin rasism i spegeln när hen blir mer rädd för en arab med ryggsäck på flyg­planet än farbror Pettersson med samma ryggsäck.

De flesta hanterar ångesten genom en smula eftertanke, med viss skam kanske; man ­inser att terrorister lyckats med taktiken att skrämma och splittra oss.

Sedan finns en grupp till, ­bestående av politiker och de rädda människor de profiterar på. Teorin är: Inte alla muslimer är terrorister, förstås, men alla terrorister är muslimer. Slutsats: Asyl bör nekas och gränser stängas.

I det läget, åtminstone, borde det inte krävas ett avancerat psykologiskt test utan bara en bråkdel av Soran Ismaels själv­insikt för att misstänka att man är ­rasist. Eller äpple, om det är ett mer ­bekvämt ord.

Av: Fredrik Virtanen

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN