ÅSIKT

Manlighet är inte att vara som apor

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
The next gen Ken, den moderna dockan har håret i en manbun.
LEDARE

Har ni tänkt på att alla terrorister som flimrar förbi i TV-rutan är män?
Rakhmat Akilov, Anders Behring Breivik, Anton Lundin Pettersson, Taimour Abdulwahab, Lasermannen, Peter Mangs, terroristerna i Manchester, London, Paris, Köpenhamn, Nice och senast Bryssel var alla ganska misslyckade figurer.
Många hade dålig kontakt med sin pappa, vissa knarkade och hade det knepigt i relation till kvinnor.

De var, med Donald Trumps ord, förlorare.

Ett gemensamt kön

Och manliga förlorare har genom historien alltid varit livsfarliga.
Vill en ta ett mindre drastiskt exempel går det bra att öppna porten till närmaste fängelse. Nätets undervegetation har länge varit upptaget av att diskutera brottslingars etniska tillhörighet - och visst är varje samhälles underklass överrepresenterad. I vårt land har utanförskap en hudfärg.
Men vad de inlåsta verkligen har gemensamt är kön.

Ju otäckare brott - desto fler män.

Tidsandan får en att vilja åkalla Susan Faludis moderna feministiska klassiker Ställd – förräderiet mot männen (Ordfront 2000).
Faludi ger sig ut på en resa i den amerikanska manlighetens ruiner. Hon träffar religiösa ledare som tappat greppet och porrskådisar som inte längre klarar sitt jobb, hon möter gängledare och krigsveteraner. Hennes slutsats är att den traditionella manlighetens bastioner fallit en efter en utan att egentligen ersättas av något nytt.

Möter förvirrade män

Männen hon möter är förvirrade efter att kvinnorna brutit upp från sina traditionella roller men även inför samhällets förändring. Ingenting är längre som förr. Den samhällsposition de uppfattade som sin födslorätt är inte självklar. Jobben i traditionella arbetaryrken är osäkra och många halkar nedåt i stället för uppåt mot den amerikanska drömmen.
Man skulle kunna säga att Donald Trumps valrörelse på många sätt var det traditionella manliga Amerikas revansch på den utveckling Susan Faludi beskriver. Sverigedemokraternas framgångar likaså.
Men det är en hopplös revolt. Till och med Ken, ni vet dockan Barbies pojkvän, har förändras.

Tre kroppar och nio färger

Förra året ändrade tillverkaren Mattel concept för Barbie. Visst har hon funnits i olike versioner tidigare men nu kom hon även som lång, mindre eller kurvig.
- De nya dockorna representerar något som är mer likt den värld flickor upplever omkring sig - olika kroppstyper, hudfärger och stilar låter flickor finna en docka som talar till just dem, förklarade vice VD:n Evelyn Mazzocco förändringen.
Nu är det manlighetens tur.
Nya Ken är inte längre vit, lång och muskulös med smal midja, som de flesta kanske minns honom. Han finns med tre kroppar, nio olika hudfärger och sex frisyrer, inklusive manbun, hårknut.

Ken lanserades ursprungligen 1961 och har under åren haft ett 40-tal olika jobb och en myriad av stilar. Han har under åren sett lite olika ut. Men de 15 modeller av "Next gen Ken" som Mattel nu lanserar är helt unika i sin mångfald.

Alla män är inte våldsamma

Trump må ha vunnit valet, men mångfald och nya roller är det enda kommersiellt gångbara. Att ha gårdagens samhälle och mansideal som vision för framtiden är kört.
Det har naturligtvis funnits kvinnliga terrorister och mördare och alla män har inte fröet till våld och förstörelse inom sig. Men allt för ofta hyllas en manlighet som närmast kan beskrivas lite som ett apstadium, våldsam, lojal mot ledaren och med ett förakt för svaghet.
Alla dagens extremister verkar ha detta gemensamt. IS propaganda är full av bilder på manlig vänskap - och drömmen, hur bisarrt det än låter, är att få sin belöning i form av stora mängder oskulder i himlen.
Förändring är på väg - framtiden tillhör Ken.
Men den våldsbejakande manligheten är fortfarande ett av våra största samhällsproblem.

ARTIKELN HANDLAR OM

Barbie

Mattel