Mejla

Olle Svenning

Malmö – på väg från Per Albin till Marseille

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

1 av 2 | Foto: PETER KJELLERÅS
en miniupplaga ... Möllevångstorget i Malmö är vitalt kosmopolitiskt. Och i stadens ytterområden reser sig eländigt fattiga bostadskvarter.

12 FEBRUARI 2012. Malmö

Den senaste avrättningen i Malmö skedde på Fosievägen. I Fosie föddes Per Albin Hansson, folkhemmets främsta symbol. Han står staty i Folkets park och i min fönsterkarm. ”Det goda hemmet känner inte till några kelgrisar och inga styvbarn”, sa Per Albin. Det förblev ett önsketänkande i hans hemstad. Borgerligheten bosatte sig på Väster, de hyggligt integrerade arbetarna på Söder och de fattiga på Öster. Klassgränserna har alltid varit välbevakade trots att socialdemokratiska ledare, storföretagare och byggherrar druckit varandra till på travbanan Jägersros krog.

Möllevångstorget på Söder pumpade blod och liv i tillresta bönder, i ­arbetare och deras organisationer och ­demonstrationer. Numera är torget ­öppet för ­handlare, frisörer och hantverkare från Mellanöstern. De ­driver ­organisationer och håller väldiga ­fester med folk ur ­kulturvänstern. Möllevången har blivit frizon för hotade minoriteter och kan ­utvecklas till ett öppet, ­tolerant och mångkulturellt folkhem. ”När någon ­fyller år sjunger vi sånger på svenska,­ engelska, hebreiska, arabiska och ­spanska”, berättar två av mina barnbarn. De går i en idyllisk skola vid Möllevången.

Jag stannar vid statyn Arbetets ära, samlingsplats på mitt barndomstorg. Några asiater framför ett slags No-teater. De presenterar sig.

Malmö har varit en öppen stad, tillgänglig för dem som förnekats medborger­liga rättigheter i Danmark. Generositeten har vacklat till i kristider och bestäms ofta av positioner i arbetslivets hierarki, ytterst av var man bor. Rasmusgatans hus, på ­Seved, byggdes av det kommunala bolaget men är numera splittrat på en rad fastig­hetsägare. Gatans kriminalitet jämförs, alarmistiskt, med miljöer i den amerikanska serien The Wire. I Almgården,

i huvudsak ett ”vitt och fattigt” område, röstar en tredjedel på Sverigedemokraterna. Hyresgästerna i Almgården, ­grannar med Rosengård och stans ­moské, demonstrerar svenskidentitet och mäter ut avstånd till folket i Rosengård. Detta stora, tunga, komplicerade och sammansatta bostadsområde är ”den ständiga projektionsytan för tidens problem och oro”, skriver Per Svensson.

Han har sedan 30 år befunnit sig på ­reportageresa i sin hemstad Malmö och redovisar sina erfarenheter i ett enastående dokument. Per Svensson drar ­efter sitt långa arbetspass slutsatsen­ att ­Malmö är världens svenskaste stad. För mig är Malmö en miniupplaga av Marseille:­ gamla industrier har ­rasat samman, superteknologi och högskolor­ är på väg att avlösa dem. Fot­bollen är fort­farande på liv och död. ­Malmö dyrkar­ Zlatan, Marseille Zidane.

Robert Guediguians filmer om ­Marseilles socialt utsatta kan visas tillsammans med Bo Widerbergs Malmö­filmer. Längs kusterna trängs eleganta, futuristiska byggnader med patricier­villor. I periferierna reser sig eländiga bostadsområden: massiva, fattiga, exkluderade. Centrumen i båda städerna är vitalt ­kosmopolitiska, samtidigt som städerna är vidöppna för högerextremistisk ­rasism. Malmö och Marseille omvandlas enligt den globala kapitalismens regler och den övre medelklassens smak, men sliter samtidigt sönder sociala strukturer och lämnar efter sig en växande ­underklass.

I Marseille härskar maffia, stor, mäktig, mordisk och internationell. I Malmö finns kriminella gäng; de är små men de mördar varandra och sprider skräck bland medborgarna. Malmöbors uttalade­ skräck över morden i stan blandas med mummel: Det är deras fel – invandrarnas, muslimernas. Kombinationen brottslighet, socialt sönderfall, växande klassklyftor och främlingsskräck har fått europeisk högerextremism att frodas. Undertryckt rasism skrivs ut till samlande valparoller.

”När främlingsfientlighet och rasism ­gnager sig in i varje skrymsle av offentlighet och samhälle urholkas förtroendet mellan medborgare”, sa den danske författaren Carsten Jensen när vi ­talades vid. Förtroende också mellan medborgare och institutioner är demokratins ­förutsättning. Försvinner det hotar ­parallell, okontrollerbar makt – maffia. Mordet i Per Albins hemtrakt sätter stora värden på spel.

avOlle Svenning

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM