ÅSIKT

Försvarshaveriet hotar regeringssamarbetet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: TT NYHETSBYRÅN
Försvagad beredning
LEDARE

I värsta fall får talman Andreas Norlén köpa in ett nytt lager dammsugare och finska pinnar och börja om från början.

Är försvarsbråket verkligen värt det?

Socialdemokraterna spelade högt när försvarsminister Peter Hultqvist i går försökte skjuta fram beskedet om framtidens försvarsekonomi till i höst.

Det gick åt skogen.

För några timmar sedan stod en enad Allians i riksdagens presscenter och hoppade av försvarsberedningen.

– Vi kan inte stå bakom något som riskerar Sveriges säkerhet, sa Hans Wallmark (M).

Inbyggd konflikt

Konflikten kring försvarsekonomin har bubblat under ytan i beredningens arbete sedan den tillsattes och enligt planen ska slutrapporten läggas fram på tisdag nästa vecka.

Försvarsberedningens uppgift är att skapa en bred parlamentarisk majoritet bakom inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret mellan 2021 och 2025.

Den enigheten kan nu regeringen se sig i stjärnorna efter. På pressträffen lät det som att de borgerliga partierna inte ens tänkte underteckna försvarsberedningens rapport.

Kvar återstår då Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna i arbetet. Det är, ursäkta uttrycket, kalkon.

Nordiskt medelvärde

Konfliktens kärna är att alla är överens om att försvarets förmåga måste öka i ljuset av att Ryssland rustat upp och har börjat öva anfallskrig mot sina grannländer. Men partierna är inte överens om hur och när det ska betalas.

I Norden ligger medelvärdet på försvarsanslagen vid ungefär 1,5 procent av BNP och det är denna nivå Alliansen hävdar krävs för att finansiera den upprustning som Försvarsberedningen kommer att föreslå. Det betyder försvarsanslag 2025 på 84 miljarder och är sannolikt en rimlig bedömning.

Det är dessutom varken rimligt eller säkerhetspolitiskt försvarbart att Sverige ska fortsätta ligga långt under jämförbara länder. I Nato är målet 2 procent av BNP, alltså långt över de nivåer dagens bråk handlar om.

Hultqvist har en poäng

Peter Hultqvists argument att man bör vänta med att fatta beslut om försvarsekonomin är inte helt taget ur luften.

För det första så vet vi ännu inte vad den nya kostym Försvarsberedningen föreslår på tisdag egentligen kommer att kosta. Med all respekt för beredningens kansli så måste man först lyssna på Försvarsmakten och sedan göra detaljerade beräkningar. Att bestämma nivån utan alla underlag är lite bakvänt.

För det andra är det osäkert i hur snabb takt Försvarsmakten kan absorbera nya anslag. Det handlar trots allt om ökningar på 30 miljarder under några år. Klarar organisationen det på ett effektivt sätt?

Moderaterna tar hem det

Så vad är det egentligen som hänt i Försvarsberedningen?

Svaret är förmodligen så enkelt som att finansdepartementet vägrar skjuta till de pengar som krävs trots att beredningens politiker egentligen är överens om vad som behöver göras.

Frågan är om Stefan Löfven och Magdalena Andersson verkligen tänkt igenom konsekvenserna av detta. Hur som helst gav det Moderaterna ett guldläge att vrida initiativet ur Peter Hultqvists händer och slå in en kil i regeringens budgetsamarbete.

På sikt kan konsekvenserna bli helt förödande, ett regeringsunderlag kan inte vara oenigt om en så tung budgetpost som försvaret.

Två vägar

Det finns nu två möjliga vägar framåt.

Antingen öppnar Stefan Löfven och Magdalena Andersson upp diskussionen igen och får i varje fall Centern och Liberalerna att återvända till Försvarsberedningen.

Eller så kommer sannolikt Moderaterna och Kristdemokraterna försöka få igenom politiken via riksdagen. Om de får med sig Centern och Liberalerna så har Sverigedemokraterna sista ordet. Detta var exakt det läge som Sverige skulle slippa i och med Januariavtalet.

I värsta fall får talman Andreas Norlén köpa in ett nytt lager dammsugare och finska pinnar och börja om från början. Är det verkligen värt det?

Inrikespolitisk turbulens och försämrat läge i omvärlden är en usel kombination när det kommer till säkerhetspolitik. Alla partier borde nu släppa partitaktiken och återvända till förhandlingsbordet.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM