Mejla

Ingvar Persson

Politiskt spel hotar klimatomställning

Fasta spelregler om utsläppen ska stoppas

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Målet är att vi i Sverige ska ha släppt ut vårt sista ton koldioxid år 2045. Då ska de inhemska nettoutsläppen av växthusgaser enligt planen vara noll.
Till 2045 är det 25 år. En blinkning när det handlar om att ställa om samhället.

Mycket av klimatdebatten har handlat om privatlivet och om den privata moralen. Och både flygskam, vegomat och miljöbilar är verkligen viktiga frågor. De sänder dessutom starka signaler till beslutsfattare och politiker. För att nå målet kommer det inte att räcka med privata initiativ.

Att exportera våra utsläpp till andra länder är inte heller någon lösning. För klimatet spelar det ingen roll om det vi konsumerar orsakar utsläpp i Verstorp, Venezuela eller Vietnam.

Hela systemet måste ändras

Det kommer att krävas omläggning av hela system. Och det innebär att de stora företagen måste ställa om sin produktion.

I stålindustrin pågår arbetet med projektet Hybrit. Med en helt ny process tänker den svenska ståljätten SSAB bli först i världen med att tillverka stål utan att använda kol. I dag står stålproduktionen för tio procent av våra inhemska utsläpp av koldioxid.

Ambitionerna att ställa om finns också i andra branscher. I november förra året överlämnade initiativet Fossilfritt Sverige en rapport med förslag ur färdplaner för 13 branscher, och nya förslag fortsätter att ticka in. I dag presenterade gasbranschen sina förslag. Enligt rapporten skulle produktionen av biogas kunna femfaldigas på tio år, om bara förutsättningarna blir de rätta.

Fånga in koldioxid

För att åstadkomma nollutsläpp kommer det dock inte att räcka med effektiviseringar och fossilfria energikällor. Då måste också utsläpp renas och koldioxid fångas in och lagras, det som brukar förkortas CCS. Det är en av slutsatserna i en statlig utredning som i dag överlämnade resultatet av sitt arbete till regeringen.

Metoderna för att fånga in koldioxid befinner sig ännu i sin linda, men tekniken finns. Samma sak gäller system för att lagra den insamlade gasen. I Norge planeras en anläggning för att kunna ta emot gas från bland annat Sverige under Nordsjöns botten.

Lagring är enda chansen

För till exempel betongindustrin är lagring av koldioxid antagligen en förutsättning för att klimatmålen ska kunna uppnås, men också andra branscher kommer att behöva rena och lagra sina utsläpp.

Dessutom kan koldioxidlagring sänka halten växthusgaser. Om utsläpp från ickefossila bränslen som skogsavfall renas kompenserar det faktiskt för andra utsläpp.

Dagens utredning konstaterar dock att det i dag inte kommer att krävas system som gör bio-CCS lönsamt. Dessutom måste bland annat regler som nu förhindrar transport och export av koldioxid förändras.

Bland andra Naturskyddsföreningen hade önskat att utredningen lagt större fokus på naturens sätt att binda kol, som skogen och våtmarker. Det är en rimlig invändning, men förändrar egentligen inte behovet av lagring av växthusgaser.

Processen är i gång, men det kräver två saker. Ett engagemang från samhället, där staten sannolikt måste vara med och ta en del av risken i de tekniksprång som ligger framför oss.

Men framför allt behöver industrin, och alla vanliga svenskar, fasta politiska spelregler. Man måste veta vad som gäller för att kunna investera.

Det är just därför den senaste tidens politiska utspel i energifrågan är så oroande. Att ett parti som Moderaterna inte kan hålla fast vid en uppgörelse i mer än några få år ökar inte precis förutsättningarna för omställningsarbetet.

Av: Ingvar Persson

Publicerad:

LÄS VIDARE