ÅSIKT

Låt Olofsson plocka svamp

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

”Olofssons rykte som näringsminister befinner sig bortom all räddning”

Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Förstört rykte Maud Olofsson blir nog inte ihågkommen som den bästa näringsministern.

Det är möjligt att Maud Olofssons eftermäle som partiledare inte blir så dåligt. Trots att partiet inte haft några stora framgångar bland väljarna, och trots att Olofsson sålt ut Centerns kärna försöker borgerliga historieskrivare ta vara på det positiva.

Sedan Olofsson meddelade sin avgång har det gång på gång sagts att hon – om än marginellt – vunnit två av tre val och fört sitt parti till regeringsmakten.

Lyckas Olofssons efterträdare på något sätt rädda Centern kan det vara något att bygga ett minnesmärke på.

Olofssons rykte som näringsminister befinner sig däremot bortom all räddning.

Skeptiska till Mauds löften

Själv vill Centerledaren bli ihåg­kommen för regelförenklingar och rutavdrag. Problemet är bara att mycket få tycker att Olofsson gjort livet lättare. En ny rapport från Nyföretagarcentrum och SEB visar att de flesta företagarna är skeptiska till ministerns löften.

Och subventionerad hemhjälp kommer det aldrig att bli en del av vardagen för mer än ett fåtal, hur mycket skattepengar som än satsas.

För näringsministerns eftermäle finns det två saker som kommer att spela större roll. Det handlar om de statliga företagen och om industrikrisen, den Maud Olofsson envisas med att kalla varselkrisen.

Stod svarslös

Olofsson tillhörde de sista försvararna av kraftfulla direktörsbonusar i statens företag, och den symboliska reträtten kom först sedan Anders Borg sagt till på skarpen.

Det är också Olofsson som burit ansvaret för att Vattenfall saknat ett tydligt ägaruppdrag. När det visade sig att ledningen satt den svenska vattenkraften

i pant stod näringsministern för en gångs skull svarslös.

Framför allt kommer Maud Olofssons tid som minister att förknippas med krisen för industrin. På några månader försvann 100 000 arbeten, och klassiska företag vacklade.

Presskonferenserna om Saab förföljer Olofsson. Hon – som började med att deklarera hur roligt det var att vara bil­minister – ser nu plågad ut varje gång fordons­industrin nämns.

Understryker ett misslyckande

Hjälplösheten inför de senaste turerna kring fabriken i Trollhättan under­stryker bara misslyckandet.

Under krisen arrangerade närings­departementet ett finmaskigt nät av nationella samordnare utan befogen­heter, och sjösatte ett stödpaket med omöjliga villkor. Direktörer som annars brukar vara försiktiga med kritik mot regeringen talade öppet om att flytta nyckelverksamhet utomlands.

Olofsson talar om att få mer tid för svampplockning, och om att fortsätta som näringsminister.

För det svenska näringslivet vore det bäst om hon kunde koncentrera sig helt på att plocka svamp.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM