”Jag är mer politisk nu”

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sahlin: Jag kommer att ägna mer tid åt det som jag brinner för
Vem är Mona Sahlin sommaren 2011? Hon tycks ha levt hela sitt liv inom socialdemokratin, men vem är hon nu?
– Hon är en person som gradvis skalar av sig de här 30 åren av officiella uppdrag och börjar hitta tillbaka till de där engagemangen som gjorde att hon en gång blev politiskt aktiv, är svaret.
Den 54-åriga tidigare arbetsmarknadsministern, partisekreteraren, vice statsministern, integrationsministern, miljöministern och partiordföranden har lämnat politiken, men ändå inte.
Hennes enda formella uppdrag nu är som ledamot i Expos styrelse och som ordförande i Anna Lindhs minnesfond, men hon funderar som bäst på vad hon ska ägna framtiden åt.
– När jag hittat formerna kommer jag att berätta. Jag känner mig mer politisk i takt med att uppdraget växer bort ifrån mig, och jag kommer att ägna mer tid åt det som jag brinner för, säger hon.
Uppdragen Sahlin tagit skvallrar om var hon kommer att
landa. Hon menar att arbetarrörelsen har ett historiskt
ansvar att göra jämställdheten och kampen mot rasismen till
lika viktiga och omvälvande samhällsfrågor som när man
förde fram klassfrågorna.
– Frågor som feminism och antirasism är mer socialdemokratiska än vad vi inom
socialdemokratin låtit dem få vara. Jag vill bidra till att öppna debatten i partiet, vi måste se till att det här blir vår hemmaplan.
Men hur?
– Allt framgångsrikt förändringsarbete har hängt på att vi parlamentariskt varit starka nog att via statens lagar och förordningar förändra, men också på att vi varit den ledande opinionsbildande kraften. Vi måste tillbaka dit, och jag ska dra mitt strå till stacken för att folkrörelsearbetet utanför riksdagen ska få nytt liv.
Mona Sahlin menar att socialdemokraterna ofta satt det
starka samhället i motsats till det fria valet, som om det skulle handla om egoism. Enligt henne har individualism sin naturliga plats i en progressiv rörelse.
– Jag har känt en sådan frustration, dels över att vi inte lyckats formulera vad 2000-
talets frihetsfrågor är, dels över att högern gjort frågan om frihet till en fråga om skattetryck.
En egen analys av socialdemokratins kris är hon inte färdig med, men hon menar att arbetarrörelsens utmaning i dag är att vara tydlig med att man inte bara vill vara en förvaltare. Socialdemokratin har inte vågat säga vilka stora samhällsförändringar man vill ha i samtiden, menar hon.
– Jag har varit en del i den här utvecklingen där det tycks som att man vill vinna makten för att man vill ha makt. Det är lätt att prata om hur man önskar att världen ska se ut om 100 år eller om ett år, men hur ser vår vision om de kommande åren ut? Det måste vi bli tydliga med.