ÅSIKT

Hög tid att slopa överskottsmålet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
1 av 2 | Foto: Göran Persson tog tag i Sveriges ekonomiska situation på 90-talet och började betala av statsskulden. Nu är det dags att sluta, tycker han...
LEDARE

Det hände något märkvärdigt förra veckan. Nästan ett mirakel.

Översatt till religion kanske som om Moses hörde av sig och sa att det stod fel på en av de där stentavlorna. Eller att Muhammed lät meddela att han uppfattat fel när Koranen uppen­barades för honom av ärkeängeln Gabriel.

Ja, ursäkta den taffliga jämförelsen. Men den ­passar på något vis.

Det finns sanningar i den ekonomiska politiken som ingen på allvar vågar ­utmana. Religiösa grund­satser, inristade i sten, ­upprepade i det oändliga.

En av dessa lyder: Överskottsmålet ligger fast.

Problemet är bara att ­liksom tio guds bud eller Koranen så formulerades regeln i en annan tid.

■ ■ ■

På 90-talet var svensk ekonomi i djup kris, efter en lång tid av växande statsskuld och hög inflation. ­Sverige fick knappt låna på den internationella finansmarknaden. Förtroendet var i botten.

Dåvarande S-regeringen tog tag i situationen. Bland annat inrättades ett överskottsmål, som innebär att svensk ekonomi ska gå mer överskott i genomsnitt, och att pengarna ska användas för att betala av på statsskulden.

En finanskris och sex år med Anders Borg senare är problemen i svensk ekonomi helt annorlunda. Alla seri­ösa bedömare, från ekonomer till fackförbund och ­näringslivsorganisationer efterlyser en annan politik. Investeringar i bostäder, för att bostadsbristen hämmar tillväxten. Satsningar på ­infrastruktur, för att Sverige tappar i konkurrenskraft. Höjda lärarlöner och mer pengar till utbildning, för att en av fem går ut grund­skolan utan godkända betyg.

Statsskulden, däremot, är inte ett problem. Ändå går

i genomsnitt 30 miljarder av våra skattemedel till att ­betala av på den varje år. 

■ ■ ■

Ändå detta malande ­mantra från Anders Borg och Magdalena Andersson: ”Överskottsmålet ligger fast”. Med resultat att knappt några pengar finns till skola, järnvägar och jobb.

Så förra veckan inträffade miraklet. Lite i skymundan steg svensk ekonomis egen Moses, Göran Persson, ned från sin konsulthimmel.

”Frågan är varför vi ska ha ett offentligt sparande i ett läge där statsskulden är så låg”, sa Persson till Dagens Industri.

Hallå! Stoppa pressarna! Hörde ni? Göran Persson, som befriade svensk ekonomi från Wall Streets slaveri och ledde uttåget ur statsskuldsöknen tycker att vi ska anpassa politiken till samtiden.

■ ■ ■

Jag vet inte vad det beror på. Kanske är journalister för dåliga på ekonomi. Kanske är vi alla mentalt kvar på 90-talet. Kanske har Anders Borg hypnotiserat oss med svart magi. Men diskussionen om den ekonomiska politiken är helt koko i Sverige.

Förra veckan ­föreslog LO-ekonomerna investeringar på 70 miljarder. Det skulle leda till att arbetslösheten sjönk från åtta till sex procent, ­enligt deras bedömning. ­Inte jätteradikalt egentligen. Om S menar allvar med att ­Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU behövs insatser

i den storleksordningen. Ändå: ingen brydde sig. För överskottsmålet ligger fast.

Det är bra med ett ramverk för statens finanser. Men att anpassa det till dagens situation vore ingen ­hädelse. Ansvar är inget statiskt begrepp med ­konstant betydelse. Det som var bra på 90-talet, kan vara skadligt i dag.

■ ■ ■

Anders Borg har jag gett upp om. Men när Socialdemokraterna i dag lägger sitt budgetalternativ skulle jag så innerligt hoppas att ­Magdalena Andersson ­släpper sin bokstavstrogna uttolkning av de gamla budord som till och med Göran Persson ändrat uppfattning om.

Det är dags att slopa överskottsmålet, och ­använda pengarna till ­insatser som bygger Sverige starkt.

Vad vi ­be­höver är ­inte ekonomisk-politisk fundamentalism.

Utan tros­satser som fungerar för vår tid.

ARTIKELN HANDLAR OM