ÅSIKT

Klimatpolitiken måste stå på vanligt folks sida

Det saknas en socialdemokratisk ton i Sveriges nya miljöpolitik

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Lotte Fernvall

avDaniel Swedin

LEDARE

Vilken klimatpolitik blir det egentligen när Socialdemokraterna ska regera ihop med Miljöpartiet och göra statsbudget ihop med Centerpartiet och Liberalerna? Den frågan ställde man sig i radions miljömagasin "Vetenskapsradion Klotet" härförleden. Det blir en mycket bra politik, enligt experter och forskare. Det handlar om höjd skatt på miljöskadlig verksamhet, nya stambanor för höghastighetståg, stopp för försäljning av nya bensin- och dieselbilar 2030 och hårdare krav på drivmedelsleverantör att strypa växthusgasutsläppen.

Men det finns orosmoln, särskilt vad gäller den gröna skatteväxlingen. I det så kallade januariavtalet är partierna överens om att skatt på arbete och företagande ska minska medan miljöskatterna ska öka.

– Problemet är att de skattesänkningar som görs framför allt gynnar höginkomsttagare medan alla drabbas av miljöskatter, och det riskerar att spä på existerande orättvisor. Det som främst oroar mig när jag tittar på hela avtalet är att den pågående urholkningen av välfärden, med till exempel nedskärningar i arbetslöshetsersättningen och försvagad arbetsrätt, menar miljöforskaren Anna Kaijser.

Det saknas helt enkelt en socialdemokratisk ton i Sveriges nya miljöpolitik. Så behöver det inte vara. När Australien införde en koldioxidskatt använde man pengarna till att sänka skatterna för de som tjänar minst och man höjde lönerna för anställda i välfärden. De flesta hushåll – och nästan alla fattiga hushåll – tjänade på det och det var de rika som fick bära kostnaderna.

I Frankrike har man valt en annan väg. Här har de så kallade gula västarna protesterat i flera månaders tid mot regeringens klimatpolitik. Det som började som en protest på landsbygden mot ökade bensin- och dieselpriser har blivit ett uppror mot skenande levnadsomkostnader och en politik som man inte tycker står på vanligt folks sida.

Här i Sverige har 87 så kallade influencers – människor som lever på att göra reklam för konsumtionsvaror – nyligen krävt att Stefan Löfven ger Sverige en klimatpolitisk "hockeytackling". Eftersom läget för vår planet är så allvarligt men vanligt folk ändå tar klimatskadliga beslut – kör bil, köper jordgubbar i februari, klickar hem krimskrams på nätet, dricker kaffe ur pappmugg – så måste regeringen ta i med hårdhandskarna och snabbt genomdriva klimatpolitik som alla väljare kommer att hata.

”Vi kan uppenbarligen inte hantera friheten”, skriver de 87. De är inte ensamma om att anse det. I denna ödestid för klimatet är det fler som tycker att de folkvalda ska strunta i medborgarna, runda demokratin eller att frågorna helt enkelt ska lyftas bort från de folkvalda parlamenten och överlämnas till upplysta despoter.

Det är lätt att förstå vanmakten. De fyra senaste åren har varit de varmaste som någonsin uppmätts. Genomsnittstemperaturen på jorden riskerar att stiga med 3,2 grader till år 2100. Följderna vore katastrofala. Katastrofal vore också en teknokratisk omställningspolitik som inte tar några sociala hänsyn. För en del människor som redan lever på marginalen kommer det leda till mindre pengar och en besvärligare vardag, och den frustrationen lär inte stanna vid att skriva debattartiklar.

Demokratiska politiker kan inte i längden driva politik som saknar väljarnas stöd. Och de kan inte heller blunda för den hägrande klimatkatastrofen. Till sist är det där vi hamnar. Om de 87 debattartikelförfattarna och andra vill ha en förändring så måste de vara med och bygga en klimatrörelse som är både radikal och står på vanligt folks sida.


• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!

ARTIKELN HANDLAR OM