ÅSIKT

Strejk på franska

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Den franska strejken gjorde att stora delar av landet i går stod stilla. Strejken är större än på decennier och det är oklart hur länge den kommer att pågå.

19 oktober 2007. De flotta franska snabbtågen stod stilla i?går. Postkontor slog igen. Skolor drog ner verksamheten. Gas- och elbolag tömdes på anställda. Bara en enda tunnelbanelinje fun-gerade i Paris: linje 14. Den drivs automatiskt.

Den svarta torsdagen, den etiketten har klistrats på gårdagens väldiga löntagarmobilisering. Mest en dagsnotering för högerregeringen Sarkozy. För facken och löntagarna var dagen en framgång. Anslutningen till strejken var större än på decennier, liksom protestmanifestationerna runt om i landet.

Låga löner – god pension

Konflikten gäller i första hand pensionsvillkoren för offentliganställda, särskilt då för järnvägs-och transportarbetare. Under extrema förhållanden kan en liten minoritet av dessa ta ut pension vid 50. De flesta pensionerar sig vid 55, ungefär som majoriteten av fransmän.

Järnvägsanställdas villkor bygger på ett tydligt kontrakt: låga löner (12 000–14 000 kronor i månaden), extremt pressade arbetsvillkor med ständigt obekväma arbetstider och hård arbetsmiljö kompenseras av goda pensionsvillkor. De som arbetar inom järnvägs- och kollektivtransport betalar betydligt högre pensionsavgifter än andra yrkesgrupper.

Kraftmätning för Sarkozy

Regeringens krav att riva upp pensionsavtalen ingår i en mer omfattande antifacklig strategi, där också sådant som inskränkningar av strejkrätten och slopande av 35-timmarsveckan ingår. Detta plus beslut om lönenivåer, jämställdhet, yrkesutbildning skulle dunkas igenom fram till årsskiftet.

Den rastlöse president Sarkozy, på väg att förlora en del av sin popularitet och just i går definitivt övergiven av sin hustru, utsätts för sin första allvarliga sociala kraftmätning. Högern kan tänkas genomströmmas av minnen från 1995 när en identisk konflikt ledde till regeringschefens avgång och senare ett svårt valnederlag.

Striden på arbetsmarknaden laddas av andra regeringsförslag som kommer att vidga de redan djupa klassklyftorna. Skatterna sänks med 110 miljarder, mest för de redan favoriserade skikten. Samtidigt ska det stora underskottet i socialförsäkringarna täckas med höjd moms.

Strejken kan, också likt 1995, riva upp konflikter inom vänstern och fack. Delar av oppositionen är anhängare av pensionsreformer, fast med annat innehåll än regeringens och förhandlade med facket.

Oklart om strejkens längd

Facket har olika uppfattningar om strejkens längd. De stora landsorganisationerna nöjer sig med en protestdag, åtminstone för tillfället. Mer militanta förbund, exempelvis Sud-Rail som är näst störst bland järnvägsanställda, vill fortsätta aktionen på obestämd tid.

Möjligen kan regeringen slita den interna fackliga konflikten genom att öppna för nya förhandlingar om pensioner och sociala villkor för löntagarna. Premiärministern har uttalat sig för en sådan lösning. Varnad av det öde som drabbade hans föregångare 1995.