ÅSIKT

Låt mat vara mat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
O­smakligt Människor spekulerar i det globala finansiella kasinot – då tvingas andra svälta.
LEDARE

2 december 2012. Matkrisen

Att räkna kalorier när man äter lär vara som att titta på klockan när man har sex och det är kanske sant. Men när vårt dagliga bröd har visat sig ha ett glykemiskt index på 136 – vem kan säga att det är enkelt?

Fett, fibrer, socker och flavonoider. Antioxidanter, betakaroten och riboflavin. Mättat fett, omättat fett, fleromättat fett. Dessutom är det livsfarligt.

”Äggulor farligare än rökning”. ”Sockerberoende av frukt”. ”Mjölk kan ge cancer”.

En föda kan antingen ge oss evigt liv (mjölkchoklad skyddar mot stroke) eller döda oss (hon fick tarmcancer av korv). Man måste vara expert för att våga stoppa något i munnen i det här samhället. Det är inte konstigt att matlagning har blivit en publiksport – det är väl säkrare så.

Samtidigt som kändiskockarna har tagit över lagar vi allt mindre mat. Vi tittar på det på tv. Mat är ett intresse, köket ett inredningsprojekt och kokboken en livsstilsmarkering som ska ligga uppslagen på soffbordet.

Spekulation i svält

Samtidigt: Något måste man ju äta.

Den värsta svältkatastrofen på hundra år drabbade världen förra året. 13 miljoner människor påverkades.

I år har priset på vete stigit 25 procent och priset på sojabönor 42.

FN:s officiella siffra – att 925 miljoner människor går hungriga varje dag – kommer att behöva revideras upp i september. Det är den värsta torkan i USA på 25 år som trycker upp priserna.

Svältkatastrofer återkommer gång på gång till samma platser på jorden.

Trots det har vi fått för oss att koppla samman det mest grundläggande mänskliga behovet – mat – med en av de mest riskfyllda aktiviteter som vi människor har hittat på.

Det globala finansiella kasinot.

Det är som om någon har slagit på en stor pengakran, myste en amerikansk hedgefondförvaltare om den pågående krisen. Och Chris Mahoney, chef för världens största aktör i råvaruhandelsbranschen, Glencore, mös om de tvära priskasten. Utvecklingen är ”bra för Glencore”. Torkan en affärsmöjlighet.

Investeringar i råvaror har på fem år ökat från 65 till 126 miljarder dollar. ”Råvarumarknaden beter sig annorlunda än aktiemarknaden”, hävdade ekonomerna och det fick människor med mycket pengar att lyssna. Det gick med andra ord att sprida sina risker genom att investera en del av sin portfölj i råvaror - om aktiemarknaden föll skulle råvarumarknaden inte följa med.

Pengarna flödar

Mängder av pengar började flöda in och snart betedde den sig i sammanhanget lilla råvarumarknaden precis som alla andra finansmarknader. Det var ju plötsligt exakt samma spekulanter!

Priserna flängde helt utan att det hängde ihop med hur stora skördarna var.

Nordea meddelade i somras att banken tänker sluta investera i värdepapper som spekulerar i livsmedelspriser. Men varken Danske Bank, SEB eller Handelsbanken ser spekulationen som ett problem. Trots kritiken från FN.

Problemen med världens matförsörjning är många. Klimatförändringar, korruption, hur bilar matas med spannmål och EU:s jordbrukssubventioner.

Men i stället för att göra något åt vårt sårbara globala matsystem spelar vi på det. Det visar just hur störd vår relation till mat har blivit.

Författaren Michael Pollon skriver i sin bok ”In defense of food” om hur det kan komma sig att vi ena veckan läser om hur morötter skyddar mot allt ont, för att nästa vecka läsa om hur de kan orsaka cancer. Matlarm efter matlarm. Krigsrubrik efter krigsrubrik.

Det hela går tillbaka till en stackars amerikansk senator från South Dakota.

Köttindustrin gick i taket

George McGovern försökte 1977 helt naivt ta fram en statlig rekommendation om vikten av att äta mer grönsaker och mindre rött kött. Sunt förnuft skulle kanske din farmor säga, men det var mycket dumt.

Köttindustrin gick i taket. McGovern tvingades till en kompromiss.

I stället för mindre rött kött började man rekommendera amerikanerna att välja kött, fisk och fågel med låg andel mättat fett. Man pekade med andra ord ut ett näringsämne. Tre komplett olika saker som kött, fisk och fågel var plötsligt en och samma anonyma leverantör av ett konstigt ämne.

Krigsrubriker

Det var en dröm för matindustrin. Oändliga möjligheter öppnade sig att skapa och sälja på oss nya produkter. Vi fick vitaminberikade flingor och fiberberikad juice - det låter oändligt mycket nyttigare än en vanlig tråkig apelsin. Problemet är att det inte är det.

De senaste decennierna har slutat prata om mat och i stället börjat prata om ”fibrer”, ”kolesterol” och ”mättade fetter”. Mat är inte mat utan farkoster som transporterar dessa mystiska osynliga näringsämnen in i våra kroppar.

Aldrig har vi haft så många experter som talat om för oss vad vi ska äta och aldrig har vi varit tjockare, olyckligare eller sjukare.

Forskningen som leder både till nya krigsrubriker och nya produkter studerar näringsämnen – inte mat. Medan vi människor faktiskt äter mat.

Vi kan se att mat som innehåller antioxidanter är nyttig men så fort vi plockar ut antioxidanten ur sin kontext  – fungerar det inte. Betakaroten i morötter är nyttigt – betakaroten ensamt har visat sig öka risken för vissa sorters cancer. Ingen vet riktigt varför.

Måttet på ett samhälles galenskap är kanske hur vi lyckas tappa bort de allra mest grundläggande tingen. Som att mat är mat – inte något att spekulera i. Och att det där att äta handlar om så oändligt mycket mer än om att transportera isolerade näringsämnen in i kroppen. Lust, gemenskap, kultur, familj, smaker och minnen. Och när vi tappar bort kontexten tappar vi någonstans bort oss själva. Hur vi över huvud taget kom på idén att spela med mat på det globala finansiella kasinot, och reducera vårt ätande till intagande av abstrakta näringsämnen, är något som kommer säga framtidens historiker en hel del om vår tid.

Vi var helt enkelt alldeles oändligt förvirrade.

avKatrine Marçal

ARTIKELN HANDLAR OM