ÅSIKT

Trump förför folk med hat och dumhet

Foto: HÅNAR UTAN SKAM På bara några månader har Donald Trump gått från skämt till
presidentkandidat för ett parti som inte ens vill ha honom. Han har brutit varenda en av den moderna politikens regler.
LEDARE

5 juni 2016 Politikerförakt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Adolf Hitler, i full krutstänkt uniform vaknar i ett buskage. Året är 2011 och vi är någonstans i Berlin. Han staplar runt, hittar inte sin bunker och tar i stället sin tillflykt till en närliggande tidningskiosk. Snart inser han vilket år det är, att Polen fortfarande existerar, att hans älskade Fadersland styrs av en kvinna ”med karisman hos en blöt nudel” och att anledningen till att det är så många turkar i Berlin inte är att Turkiet i sista stund kom till Nazitysklands undsättning under kriget, utan att de helt enkelt har invandrat.

Detta är handlingen i Timur Vermes roman Look who’s back (Er ist wiedar da) som nu även har blivit film. David Wnendts film som går att se på Netflix är dock betydligt mer skrämmande än den rätt lättsamma romanen. I filmen, precis som i boken, antar folk att Hitler är någon sorts ironisk komiker. Han blir YouTube-stjärna och får en egen TV-show.

Filmen har dock tagit bokens tema om utsuddade gränser mellan verklighet och fiktion, ironi och postironi ett steg längre. Oliver Masucci som spelar Hitler åker runt i Tyskland och interagerar med vanliga människor likt komikern Sasha Baron Cohen och hans karaktär Borat

De flesta som möter honom förstår att denne Hitler som plötsligt vill prata med dem på gatan är någon form av skämt. Men de berättar ändå öppenhjärtligt om sina problem. Om de låga lönerna, invandrarna, politikerna som bara ljuger, demokratiska val som aldrig förändrar något och om sin längtan till ett Tyskland som inte längre finns.

Sin ilska över något som de uppfattar har tagits ifrån dem.

Frågan är bara av vem?

Sin frustration över att inte få uttrycka något som inte längre får sägas.

Frågan är bara vad?

Sedan tar de en ironisk selfie.

Med Hitler.

”Make America Great Again” är Donald Trumps slogan detta valår i Amerika. ”Han är ingen Hitler”, sa Trumps fru Melania nyligen.

Vad nu det innebär.

Det säger emellertid något om vår tid att Hitler i Timur Vermes roman blir succé på just YouTube. Vi klickar på det största, det värsta, det mest chockerande. Som Donald Trump.

Vi må göra det för att förfasa oss eller för att hånskratta. Det spelar ingen roll. Varje gång som vi klickar hjälper vi detta: det största, det värsta och det mest chockerande att växa sig starkare.

Och snart står han där framför oss som presidentkandidat. Där andra kandidater har lagt miljoner på att få ut sitt budskap via reklam har Donald Trump i hög grad kunnat förlita sig på traditionell media. Media rapporterar om det med högst underhållningsvärde. Det största, det värsta och det mest chockerande.

Donald Trump behöver inte bevisa att han är kompetent, att han kan något eller att han är något annat än djupt olämplig som president. Det enda han behöver göra är att fortsätta skapa rabalder och kontrovers.

För vi kommer fortsätta att klicka.

Där andra kandidater har haft en stab av opinionsmätare anställda har Donald Trump förlitat sig på sin magkänsla. Hans budskap har hela tiden varit att “vad du ser är vad du får”. Han säger vad han vill. Ord som ingen politiker tidigare har vågat använda flyger varje dag ur hans mun. Hur kränkande, rasistiska eller dumma som helst.

Det spelar ingen roll. Och antagligen är det en medveten taktik.

Vi har nämligen blivit besatta vid autenticitet. Det är okej att vara en korkad skitstövel så länge du står för det. Det är rent av en fördel att vara en korkad skitstövel, det blir ett bevis för att du är autentisk.

Det vi är mest rädda för är ledare som vi uppfattar döljer något. Det kan man inte göra i denna era av Kim, Kourtney, Khloé och Kendall Kardashian. Donald Trump, den tidigare dokusåpastjärnan, vet allt om detta. Donald Trump döljer ingenting. Varenda tanke som poppar upp i hans huvud tycks automatiskt komma ut genom hans mun. Helt oavsett hur rasistisk, dum, inkonsekvent eller full av hat den är. Vi bryr oss inte om innehållet i vad Donald Trump säger, mest faktumet att han inte döljer det.

För politiker i dag är det ett större problem att uppfattas som icke autentiska än att uppfattas som lögnare. Donald Trump kan ljuga hur mycket som helst. Folk vet att han ljuger. Till och med hans supportrar. De uppfattar honom ändå som äkta. Som mer äkta än andra politiker, även politiker som kanske inte ljuger. Donald Trump ”säger som det är” oavsett om detta är sant eller inte.

För det är vad folk känner.

Donald Trump uttrycker de fulaste och mest intoleranta impulserna hos det amerikanska folket. Han gör det högt, tydligt och utan skam. Denna

typ av politiker blir en bekräftelse på att det jag skäms för hos mig själv i själva verket bör vara fullt accepterat i samhället.

Inte undra på att vi förförs av dem.

Donald Trump har gått från skämt till presidentkandidat för ett parti som inte ens vill ha honom på bara några månader. Han har brutit varenda en av den moderna politikens regler.

Och kanske definierat den nya.

”Folket är mitt piano” säger Hitler i David Wnendts film. Hans TV-monologer om utlänningar och välfärdsstat konsumeras som komedi samtidigt som publiken i hemlighet börjar beundra avsändaren för att han vågar säga det han säger.

Vi skrattar.

Tills vi inte längre skrattar.

ARTIKELN HANDLAR OM