ÅSIKT

Direktörerna vill ha fri uppsägningsrätt

Arbetsgivarnas kompromisslöshet borde skrämma Löfven

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe
LEDARE

När Stefan Löfven gick med på januariavtalets formuleringar om att försämra anställningstryggheten hoppades han säkert att förslaget aldrig skulle behöva genomföras. När Jonas Sjöstedt deklarerade att Vänsterpartiet fäller regeringen om ett förslag om försämringar av LAS landar på riksdagens bord tänkte han antagligen likadant.

Både Löfven och Sjöstedt räknar antagligen med att arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, ska enas om en lösning som i så fall förpassar Centerns diktat till papperskorgen. Just därför borde TCO:s nättidning Arbetsvärldens intervju med Teknikföretagens chefsförhandlare Anders Weihe skapa rejäl oro på statsrådsberedningen och på Vänsterpartiets kansli.

Arbetsgivarna hymlar inte

Arbetsgivarnas förhandlare hymlar nämligen inte alls med vad han är ute efter, en helt fri rätt för arbetsgivaren att säga upp precis vem han eller hon vill.
– Vi har ju spärrar mot särskilt elakartade uppsägningar som bland annat strider mot diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen. I övrigt ska uppsägningsrätten vara fri, säger han.

"Särskilt elakartade uppsägningar". Tydligen är det där vi ska dra gränsen i framtiden.

Anders Weihe kan tänka sig ett system där ersättningen till den som sägs upp från sitt jobb ökar med anställningstiden, men den får aldrig bli så hög att arbetsgivarna tycker att det blir för dyrt att göra sig av med folk. Möjligen ska avgångsvederlaget få chefen att fundera en extra gång innan han eller hon sparkar ut en trotjänare på gatan.

Oacceptabelt för facket

För facket är det förstås oacceptabelt, precis som det egentligen borde vara för hela det övriga samhället. För vem ska annars ansvar för de som sägs upp bara för att det anses för dyrt med vidareutbildning eller för att de helt enkelt inte orkar hålla riktigt samma takt som tidigare?

Och som om inte det vore nog, frågorna om anställningstrygghet, kompetensutveckling och förmedling av arbeten hänger ihop. Det skulle sannolikt vara lättare för fack och arbetsgivare att enas om de kunde prata om dessa saker samtidigt. Efter Januariavtalet är det knappast möjligt längre.

Parterna på arbetsmarknaden kommer att försöka enas, men har alla arbetsgivare samma grundinställning som Anders Weihe lär det inte bli lätt. Löfven och Sjöstedt har anledning att vara oroliga.

avIngvar Persson