Mejla

Irene Wennemo

Ingen sisu i finska Nokiagenerationen

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Europa på väg vänsterut? Del 5: Finland

Vann striden På partikongressen i fredags vann Antti Rinne partiledarstriden mot sittande ordföranden Jutta Urpilainen. OBS! Denna bild är ett montage.
Foto: LEHTIKUVA / AP
Vann striden På partikongressen i fredags vann Antti Rinne partiledarstriden mot sittande ordföranden Jutta Urpilainen. OBS! Denna bild är ett montage.

■ ■ EU-valet har börjat. I dag är förtidsröstningen i Sverige i gång och runt om i Europa ska 400 miljoner väljare från 28 länder rösta fram 751 ledamöter.
■ ■ Aftonbladets ledarredaktion har besökt Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Spanien och Finland för att få svar på frågan: Hur går det för vänstern i Europa?
■ ■ Följ med på resan till länderna som avgör valet.

I Finland är det alltid värre.

När Sverige hade hunger­kravaller under nödåren under första världskriget hade Finland ett blodigt inbördeskrig. Nästan 40 000 finnar dog, de flesta i arkebuseringar och fångläger.

När vi i Sverige inte fick äta bananer under andra världs­kriget, slogs finnarna mot ­Röda armén. För de anhöriga till de 90 000 finska soldater som dog var det knappast någon tröst att det var mångdubbelt fler ryssar som dog i de iskalla finska skogarna.

Och Finlands utsatthet har bestått. Den finska 1990-tals­krisen blev dubbelt så djup som i Sverige. Arbetslösheten, budgetunderskotten och fallet i BNP – allt var värre i Finland.

Sen gick allt snett

Sen kom sötebrödsdagarna. Nokia gjorde sitt segertåg över världen. Finland gick med entusiasm in i EU. De införde euron, lierade sig med Tyskland. Ville alltid vara bäst i klassen.   

År 2011 tillträdde en rekord­ung sexpartiregering efter segslitna förhandlingar. Partiledarna för de fyra största partierna i regeringen var alla födda på 1970-talet. 

Det gällde såväl statsministern Jyrki Katainen, parti­­ledare för samlingspartiet, och socialdemokraternas Jutta Urpilainen som var finans­minister som miljöpartiets

Ville Niinistö och vänster­ledaren Paavo Arhinmäki. 

Men sen har allt gått snett för Nokiagenerationen – som denna unga politikergeneration brukar kallas.

Den finska ekonomin gick i baklås efter finanskrisen 2009. Som vanligt blev det tuffare än i Sverige.

Den finska industrin vilar på två fundament – Nokia och pappersindustrin. Båda har avgrundsdjupa problem.

Fler på väg ut

Antalet anställda i den finska industrin fortsätter att minska. Dessutom blir de i arbetsför ­ålder allt färre. Utvandringen till Sverige på 70-talet påverkar fortfarande. Finland har inte kompenserat förlusten genom att bejaka invandring. Snarare tvärtom.

Resultatet har blivit att deras ekonomi riskerar att fortsätta att krympa.

Sverige brottas med att stora ungdomskullar och att många nyanlända flyktingar samtidigt försöker ta sig in på bostads- och arbetsmarknaden. I Finland är det tvärtom fler som är på väg ut.

Bara fem partier kvar

Krisen har också fått politiska resultat.

Det EU- och invandrarfientliga partiet Sannfinnländarna har vuxit snabbt. Det är nu större än Socialdemokraterna i opinionsundersökningarna.

Rysslands aggression mot Ukraina har inneburit att deras kritik mot EU mildrats – men det har inte gått sämre för dem i opinionsundersökningarna för det.

Vänsterpartiet har hoppat av samlingsregeringen som nu bara består av fem partier.

Ytterligare ett offer för den finska krisen krävdes i fredags. Socialdemokraternas partiledare förlorade partiledarstriden med röstsiffrorna 257–243 på Socialdemokraternas kongress. Vinnaren var en medelålders man, Antti Rinne, med rötter i fackföreningsrörelsen.

Lämnade frivilligt

Rinne har varit en militant fackförbundsledare. Samförståndsanda har inte varit hans melodi.

Hans kritik mot Socialdemokraternas partiledare Urpilainen har handlat om hur hon lanserat sparpaket efter sparpaket för att hantera den ekonomiska krisen. De andra

euroländernas finansministrar har kanske blivit imponerade. De finska väljarna har däremot blivit allt bittrare.

Statsministern från Samlingspartiet har å andra sidan frivilligt lämnat posten som både partiledare och stats­minister. Alla tror att han är ute efter ett fint fett uppdrag

– antingen som ordförande för Eurorådet eller som Finlands EU-kommissionär.

Har alltid rest sig

Finland står inom kort utan både stats- och finansminister.

Men det är fler än han som vill fly krisens Finland för EU. Landets listor till EU-parlamentet är, till skillnad från de svenska, späckade med tunga partiföreträdare – ministrar, partisekreterare och så vidare.

Hur det går i EU-parlamentsvalet den 25 maj är en öppen fråga med tanke på den inrikespolitiska turbulensen. Precis som i Sverige är det upptakten till ett supervalår. Valet kommer att följas av en regeringsombildning i juni och ett riksdagsval nästa år.

Allt fler ställer sig emellertid frågan om det är tillräcklig sisu i den politiska Nokia­generationen.

Men Finland har varit nere för räkning förr. Och alltid rest sig.

Av: Irene Wennemo

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN