ÅSIKT

Liberalerna öppnar dörren till en swexit

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Jan Björklund bör kanske fundera över hur öppenheten kommer klara sig om fler får se sin levnadsstandard sjunka.
LEDARE

Liberalernas Jan Björklund älskar verkligen EU. I en tid när väldigt få gör det är hans oförvägna försvar för det europeiska samarbetet litet befriande.

Terror, klimatet, flyktingkris, det ryska hotet - svaret på alla dessa utmaningar är, enligt Jan Björklunds tal i går mer EU-samarbete. Vill vi rädda jobb och konkurrenskraft är det också EU som är svaret, enligt Björklund.

Städare ska tjäna mindre

– Ingen uppgift för EU är viktigare än att nu trygga jobb, tillväxt och konkurrenskraft, sa Liberalernas ledare i går.

Enligt samma tal så behöver vi också fler enkla jobb och fler jobb med lägre löner. I dag stämde Centerpartiets Annie Lööf in. Pizzabagare, städare, fönsterputsare och bärplockare ska tjäna ännu mindre.

Just det där har faktiskt många EU-länder prövat på.

Under finanskrisen tog nästan varenda EU-ledare chansen att skriva ut en svältkur för den egna befolkningen, allt i syfte att reformera ekonomin. Det handlade bland annat om försämrade bidrag och försäkringar för arbetslösa, om lönesänkningar, höjd pensionsålder och urholkad anställningstrygghet.

Där och då varnade till och med Europarlamentet för att stålbadandet skulle kunna underminera den politiska stabiliteten och försämra medborgarnas tilltro till det europeiska projektet.

Storbritannien och deras högerregering gick längre än många andra. Nedskärningspolitiken rullades ut med full kraft - trygga jobb, tillväxt och konkurrenskraft försvann.

Storbritannien är ett land där allt fler människor har “enkla jobb” och därmed också ett land där de arbetande fattiga - folk som har ett jobb men inte klarar sig på lönen - blir allt fler. Storbritannien är också ett land där många går utan jobb, där arbetsmarknaden blivit allt mer otrygg och där lönerna fallit. Till slut har det fått människor att tappa tilltron till politiken.

En helig vrede

Journalisten John Harris skriver i en text i The Guardian om sin videoreportageserie “Anywhere but Westminister” och de människor han träffat under inspelningarna. Han berättar om byggjobbare i South Shields som fått se hur deras löner sänkts, om arbetslösa hamnarbetare i Liverpool, om östeuropeiska arbetskraftsinvandrare som tjänar slavlöner och jobbar dygnet runt.

Och han berättar om en helig vrede: en vrede över hur svårt det är att få ett jobb, en vrede över hur yrken som tidigare var förknippade med stolthet nu innebär usla löner och otrygga villkor, en vrede över att få se sin levnadsstandard sjunka.

Under den brittiska folkomröstningskampanjen - ledd av konservativa löne- och bidragssänkare med nedskärningspolitik som religion - fick vi se hur den vreden riktades mot den fria rörligheten och arbetskraftsinvandringen. Människor talade om EU som en makt som ville dem illa, och om att “ta tillbaka kontrollen” från Bryssel.

Om den liberala otrygghetspolitiken får gehör i Sverige bör kanske Jan Björklund fundera på hur den öppenhet och det europeiska samarbete han uppskattar kommer att klara sig.

ARTIKELN HANDLAR OM

EU