Mejla

Anders Lindberg

Hon kallas ängeln och blev militärens offer

Juntan i Myanmar är beroende av vår tystnad och vårt ointresse

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Under protesterna bar 19-åriga Kyal Sin en t-tröja med texten "Everything will be OK." Hon sköts av Myanmars militärjunta 3 mars.
Under protesterna bar 19-åriga Kyal Sin en t-tröja med texten "Everything will be OK." Hon sköts av Myanmars militärjunta 3 mars.

LEDARE

Hon kallas "ängeln" och på bilderna ser hon ut att sova.

Men det gör hon inte.

Den tredje mars deltog 19-åriga Kyal Sin i protesterna mot militärkuppen i Myanmar. Hon hade en svart T-tröja med texten "Everything will be OK.", allt kommer att bli bra.

Soldaterna sköt henne med skarp ammunition.

Militärkuppen i Myanmar, tidigare Burma, inleddes första februari när landets militär under ledning av överbefälhavare Min Aung Hlaing avsatte landets lagliga regering och tog makten med våld. Svepskälet var anklagelser om valfusk.

Landets valda ledare, "statskanslern" Aung San Suu Kyi, sattes i husarrest och fram till 4 mars har över 1700 personer gripits och 54 dött under protesterna som följde.

Militären är beroende av vår tystnad och vårt ointresse. Det bör vi aldrig låta dem få

Myanmar var länge ett av världens mest slutna länder men sedan drygt tio år har landet öppnat upp och utvecklats i mer demokratisk riktning. De första fria valen hölls 2015 och vanns stort av Aung San Suu Kyis parti National League for Democracy, NLD.

Jag besökte Burma, som det hette då, 2012 när utvecklingen mot demokrati precis hade kommit igång. Det var fascinerande att se hur bilder av Aung San Suu Kyi plötsligt kunde säljas fritt på gatorna. På NLD:s högkvarter möttes vi av en affisch på Suu Kyi med texten ”Förändring kommer, för det enda militärerna har är vapen.”

Drygt åtta år senare har soldaterna åter vänt dessa vapen mot den egna befolkningen.

Men när man ser Myanmars unga, inte minst kvinnor som Kval Sin, gå ut på gatorna i protest är det ett annat land än före 2010. Aung San Suu Kyis regering har på intet sätt levt upp till förhoppningarna om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter - inte minst under folkmordet på det muslimska Rohingyafolket. Ändå lever drömmarna.

En av de rörelser som drev fram öppnandet förra gången var landets buddistiska munkar och nunnor. Under den så kallade "saffranrevolutionen" 2007 gick 10 000-tals ut på gatorna iförda sina traditionella dräkter. De vägrade också utföra religiösa riter för medlemmar i militären, som att ta emot allmosor.

Som i en tidsresa kunde vi förra veckan se den katolska nunnan syster Ann Rose Nu Tawng försöka hindra de avancerande soldaterna.

– Jag knäböjde framför dem, och vädjade att de inte skulle skjuta och tortera barnen, utan skjuta och döda mig i stället, sa Ann Rose Nu Tawng till nyhetsbyrån AFP.

Soldaterna sköt i alla fall.

EU förbereder i dagsläget nya sanktioner, riktade mot juntans affärsverksamhet. Men det kommer inte att räcka. Om inte militärerna återställer demokratin bör sanktionerna successivt återgå till läget under förra diktaturen. Alla utländska investeringar bör avvecklas. I slutändan är det ekonomin som avgör regimens framtid och redan idag bör företag rösta med fötterna.

Trots mörkret tror jag i grunden att Aung San Suu Kyi hade rätt, det enda militären har är vapen. Om kuppen ska lyckas hänger det på att alla vi andra är beredda att bli medbrottslingar.

Militären är beroende av vår tystnad och vårt ointresse. Det bör vi aldrig låta dem få.

Av: 

Anders Lindberg

Publisert:

LÄS VIDARE

När armén använder våldtäkt som vapen

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Aung San Suu Kyi

Myanmar (Burma)