Mejla

Eva Franchell

Folk ondgör sig över flyktingbarn

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det gick ett rykte här i veckan. Socialdemokraterna hade kallat till presskonferens och nu skulle de presentera sitt partiprogram.

Uppställningen här på redaktionen var stor.

Hela Mediestockholm fanns faktiskt på plats på Sveavägen 68 när presskonferensen skulle börja. Stor politik skulle kommenteras.

Men så kom Magdalena Andersson och Mikael Damberg fram till mikrofonerna och presenterade ett förskoleprogram. Ett dagisförslag.

Barn.

Luften gick ur de flesta reportrarna och även om de pliktskyldigast rapporterade om förskoleförslaget nådde det aldrig löpsedlarna. Vi tar inte barnen på allvar. Barnkonventionen är inte ens lag här i Sverige.

Sverige är det land som kan utvisa en svårt funktionshindrad flicka till ett liv utan vård. Flickan har visserligen rotat sig i sin svenska fosterfamilj, hon får vård här. Men nu ska hennes biologiska mamma utvisas och då skickar man med barnet som om det var ett tillbehör.

I Sverige råder föräldramakt. Barnen blir ”problem”. Hela TCO:s påhittade livspussel handlar om att barnen är i vägen för karriären, jämställd­heten, gympasset. Socialdemokraternas förskoleförslag recenserades givetvis ur det perspektivet. Fler timmar i förskolan är bra för föräldrarna.

När hörde vi för övrigt en politisk debatt om hur viktig förskolan är för barnen?

I Sverige förlorar tre barn sin mamma därför att de sociala myndigheterna tycker att de tillhör pappan. Att han dömts för misshandel av mamman är underordnat, tycker myndigheterna. Alldeles oavsett vad som föregått rättsprocessen är det föräldraperspektivet som gäller.

Barnen tillhör antingen mamman eller pappan.

I Sverige kan idrottsklubbarna bedriva elitträning av små barn. Radioprogrammet ”Kaliber” har rapporterat om överbelastningsskador, stressfrakturer och barnskelett som riskerar att gå av. Barnen har inte ens blivit tonåringar innan de vuxna styr dem med kadaverdisciplin.

De måste leva upp till de vuxnas förväntningar.

I Sverige kan vuxna människor ondgöra sig över att flyktingbarn tagit sig ända hit. Där kan en moderat migrationsminister tycka att vi ska försämra möjligheterna för flyktingbarn att få återförenas med sina föräldrar.

Där krävs det FN-kritik för att en barnminister ska tillsätta en utredning om att barnkonventionen ska bli svensk lag. Där blir förskolan ett antiklimax på en socialdemokratisk presskonferens.

Det är lätt att bli pompös när man skriver om barn, som min kollega Daniel Swedin sa häromdagen. Det må så vara.

Barnen är ändå ett lands framtid.

Av: Eva Franchell

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN