Mejla

Karin Pettersson

Även Annie Lööf måste ta ansvar

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: Lasse Allard
Den svenska politiska kartan börjar visa likheter med den amerikanska – med Annie Lööf som tepartydrottning.

Den amerikanske ­politikern Mitch McConnell anses tydligen vara ett strategiskt geni.

Det var han som formulerade idén att Republikanerna på inga villkor skulle samarbeta med president Obama.

Sagt och gjort. Republikanerna har de senaste åren sagt nej till allt samarbete över blockgränsen, utmålat president Barack Obama som politisk extremist och successivt höjt tonläget i den politiska debatten.

Resultatet? Förra veckan hade Republikanerna stora framgångar i de amerikanska mellanårsvalen. Succé!

Det finns bara ett litet ­problem: strategin är för­ödande för landet. USA har enorma problem med för låga investeringar i utbildning och infrastruktur. Det politiska dödläget gör att man långsamt halkar efter.

Man ska vara försiktig med jämförelser, men den svenska politiska kartan börjar uppvisa vissa likheter med den amerikanska.

Med Annie Lööf i rollen som tepartydrottning.

■ ■ ■

Låt oss ta det från början:

Först frågade Stefan Löfven om de borgerliga partierna ville förhandla om budgeten.

Det ville de absolut inte.

Då gjorde statsministern upp med Vänsterpartiet.

Då blev de borgerliga partierna jättearga och sa att uppgörelsen med V gjorde det (ännu mer) omöjligt för dem att förhandla med S­tefan Löfven.

Sammanfattningsvis: A­lliansen vill absolut inte förhandla med Löfven, men tycker att Stefan Löfven ­absolut ska förhandla med dem. Fast de vägrar förhandla.

Teparty, var ordet.

Samtidigt hotar Sverige­demokraterna att fälla Löfvens budget genom att rösta med Alliansen. Gör de slag i saken faller Löfvens regering, eftersom det är uteslutet för statsministern att r­egera med en budget som inte är hans egen.

Därigenom går SD emot de outtalade regler som finns i riksdagen. Detta r­egelverk var jätteviktigt för SD när de förhandlade till sig en post som andre vice talman i riksdagen.

Nu är det tydligen inte alls viktigt längre.

Ja, ni hör ju själva. Så här kan vi inte ha det i fyra år till.

Den 27 november behandlas Löfvens budgetförslag i riksdagens finansutskott. Då får vi en indikation på – eller besked om – vad SD tänker göra i den avgörande omröstningen i riksdagen den 3 december.

Tills dess lever vi ett slags politisk limbo.

■ ■ ■

Om Stefan Löfvens budget klarar sig genom riksdagen behöver svensk politik en nystart.

Sverige har riktiga problem. Vi behöver under kommande år satsa stort på utbildning, infrastruktur och bostäder. Skattesystemet behöver r­eformeras.

Den globala konkurrensen är stenhård och vi har egentligen inget val. Sverige skulle behöva byta en misslyckad arbetslinje mot en framåtsyftande kunskapslinje. Detta borde det gå att komma överens om över blockgränsen.

Som statsminister har Stefan Löfven ett stort a­nsvar. Han måste vara ­seriös i sin ambition att ­hitta överenskommelser och kompromissa. Han måste vara beredd att offra frågor för att få igenom a­nnat.

Men ansvaret är faktiskt inte bara hans.

■ ■ ■

I går kom Alliansen med ett viktigt besked – man kommer inte att sabotera den rödgröna budgeten ­genom att bryta ut enstaka förslag i riksdagen. I övrigt lade de fyra borgerliga p­artierna fram en gemensam budget med exakt samma förslag som de förlorade valet på för ett par månader sen.

Det har inte gått så lång tid sedan september, och det är rimligt att det tar en liten stund att slicka såren och fundera igenom läget.

Men efter den 3 dec­ember måste nog även Annie Lööf, Jan Björklund, Anna Kinberg Batra och Göran Hägglund bestämma sig för hur de ska agera framöver.

Man får hoppas att de inte landar strategin att göra svensk politik till en permanent tebjudning.

avKarin Pettersson

Publicerad:

ARTIKELN HANDLAR OM