ÅSIKT

Vi måste prata om SD:s näthat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Erik Almqvist, tidigare SD:s finansministerkandidat och känd från järnrörsskandalen.
LEDARE

I går strax innan lunch presenterade rikspolischefen Dan Eliasson utredningen om hatbrott vid en pressträff på regeringskansliet.

– Hat och hot utgör ett reellt hot mot det demokratiska samhället, sa inrikesminister Anders Ygeman till Aftonbladets ledarsida.

Ungefär samtidigt beklagade sig Erik Almqvist, tidigare SD:s finansministerkandidat och känd från järnrörsskandalen, över att Alexandra Pascalidou ändå inte mobbats bort från Sveriges radio P1. Förra veckan förföljdes hon av ett högerextremt drev och gav nästan upp.

”När vardagen är tillbaka har Sverige trots allt inte blivit en rabiat kommunist fattigare”, skriver Almqvist på Twitter.

Utredningens förslag handlar om tre saker:

– Polis och åklagare får en gemensam definition av hatbrott. När någon angrips på grund av exempelvis religion eller sexuell läggning ska myndigheterna hantera det på samma sätt.

– I storstäderna byggs det upp särskilda enheter med uppgift att bekämpa både hatbrott och angrepp på politiker och journalister.

– Polisen ska försöka återfå förtroendet från de som drabbas av hatbrott genom dialog med synagogor, moskéer, HBTQ-organisationer och andra.

Dessutom håller polisen på att bygga upp ett nationellt it-brottscentrum som ska utreda hat och hot på nätet.

Det är en imponerande lista med förslag.

Samtidigt behöver vi en bredare diskussion om vad hatbrotten beror på och vilka som står bakom näthatet.

Hat och hot uppstår inte i ett tomrum. Anders Ygeman tog som exempel att närmare 40 procent av journalisterna upplever att de utövar viss självcensur och väljer bort ämnen. Alla ”vet” ju att om man skriver om invandring, romer och islam eller granskar SD blir man utsatt för väloljade högerextrema nätdrev.

I förra veckan lyckades just ett sådant drev, i kombination med hackerattacker, stänga sidan Sajtkoll.se som bland annat redovisade vilka bloggar som sprider hot och hat.

Problemet är att en stor del av näthatet sprids från miljön kring SD. Stora hatbloggar, som Avpixlat, har en direkt koppling till partiets riksdagsgrupp. Journalister som granskar SD är ständiga måltavlor.

SD:s öppna retorik, som den utpräglade islamofobin eller hetsen mot romer, ger bränsle till partiets oftast anonyma fotsoldater på Twitter, i kommentarsfält och på hatbloggar.

I värsta fall är risken att hatretoriken även omsätts i praktisk handling.

De högerextrema nättrollen är dagens motsvarighet till skinnskallarna i SD:s barndom.

Polisen kan göra betydligt mer än i dag - men om inte SD pressas att klippa hatsvansen så kommer problemet tyvärr bestå.