ÅSIKT

Mördaren?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Petterssons skuld måste prövas på nytt

Foto: LASSE HEDBERG
Så länge mordet på Olof Palme inte är löst kommer cirkusen kring Christer Pettersson att fortgå. För i det allmänna rättsmedvetandet upplevs hovrättens dom inte som slutgiltig. Juristerna får sen påstå vad de vill, skriver Atfonbladets politiska chefredaktör Helle Klein.

”Visst fan var det jag som sköt.” Christer Pettersson var tydlig i det brev han undertecknade i Expressen i lördags.

I en intervju i Aftonbladet har Pettersson sagt att han mördade Olof Palme, fast med en något suddigare formulering:” Jag kan inte förneka att det var jag som gjorde det.”

Kanske bevittnar vi ännu en svart, absurd Pettersson-föreställning. Han ropar ut sina skrovliga repliker till Lisbet Palme, som nyligen kritiserat omständigheterna kring den hovrättsdom som friade Pettersson.

Några ledande jurister viftar bort Petterssons uttalanden. Arrogant som straffrättsprofessorn Christian Diesen, eller trött och uppgivet som avsuttne Palme-åklagaren Anders Helin.

Inkompetenta poliser

En resning i Pettersson-målet kan komma att dokumentera hur valhänt och inkompetent polisledningen och domstolsväsendet skötte Palme-målet. Sådant kan mobilisera skråanda och kollegialitet inom rättsväsendet.

Den avgörande frågan gäller Lisbet Palmes vittnesmål och tolkningen av detta. Hovrätten har med stor säkerhet felbedömt professor Lars-Göran Nilssons expertutlåtande, som stödde Lisbet Palme. Behandlingen av Lisbet Palme var förnedrande, från underkännandet av hennes identifikation av Pettersson till polisens systematiska läckor.

Ganska snart förvandlades Lisbet Palme från offer till förföljd. Mycket av det hat hennes man utsatts för, projicerades på henne.

Palmes omgivning eller rentav hela socialdemokratin önskade sig, sägs det alltför ofta, en mördare av högre dignitet, någon från apartheidens Sydafrika, Pinochets Chile eller från organiserade reaktionära kretsar i Sverige. Personer som stod Palme särskilt nära har varit främmande för den både äventyrliga och obehagliga idén att konstruera någon önskemördare. Pettersson som gestalt skiljer sig för övrigt inte mycket från de män som mördade bröderna Kennedy – störda, aparta, exkluderade.

Hans skuld måste prövas

Cyniska kommentatorer påstår att traumat efter mordet på Palme snabbt tunnas ut och att frågan därmed kan flyttas ner på dagordningen. Kanske är det sant, överfört till en kollektiv folksjäl, om sådan finns. Detta reducerar inte frågans stora betydelse – mordet på en regeringschef – och ändrar inte för ett ögonblick familjen Palmes självklara krav på att skuldfrågan måste avgöras.

Det föreligger uppenbart juridiskt-tekniska svårigheter att få till stånd resning i målet.

Juridiskt-tekniskt fummel var sannolikt också skälet till att Lisbet Palmes vittnesmål underkändes. Den man hon pekade ut har nu erkänt. Bevisvärdet och erkännandets varaktighet måste naturligt nog relativiseras. Det får dock inte ursäkta passivitet, nonchalans och kamaraderi inom rättsväsendet. Frågan om Pettersons skuld måste prövas.

OS ( )