ÅSIKT

Även en vuxen måste tåla kritik, Kristersson

Foto: andbar / Aftonbladet
LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ulf Kristersson har under sitt första halvår som partiledare för Moderaterna gett ett ganska anonymt intryck. Visserligen har han stabiliserat sitt parti som befann sig i fritt fall förra året, men vad är det han står för egentligen?

Det kan nog rätt få väljare svara på.

Men på ett område har Kristersson satt avtryck. Han vill ha en vuxnare ton i den politiska debatten. Det var ett uttalande som omfamnades av de flesta.

Tänk att slippa företrädare för ungdomsförbund som garvande kallar en kvinnlig minister för "jävla hora". Eller riksdagsledamöter som i sociala medier avfärdar meningsmotståndare som "batikhäxor", domare som "syltryggar" eller flyktingar som "barnlajvare".

Starka reaktioner mot LO:s valfilm

Vad färre hade förstått var att Ulf Kristersson och hans anhängare helst inte vill ha något högljutt motstånd eller allvarlig kritik alls.

De vill bara avveckla turordningsreglerna i LAS, lagstifta om låglönejobb (så kallade inträdesjobb), privatisera Arbetsförmedlingen och införa marknadshyror samt ett sjätte jobbskatteavdrag för nästan 22 miljarder kronor.

Det är väl inget att bli upprörd över, verkar de på allvar tycka.
I alla fall om man ska tolka de starka kommentarer som LO:s nya valfilm har väckt.

I filmen medverkar ett tiotal fackligt förtroendevalda personer. De sitter i ABF:s lokaler i Stockholm och framför åsikter som att om Moderaterna får igenom sina valförslag kommer de att "fördärva hela arbetsmarknaden och sätta den ur spel”. De är oroliga för sina jobb och framtiden: ”Nej, vi får ingen fungerande välfärd om vi sänker skatterna”.

Kan inte bara sjunga Kumbaja

De medverkande har själva gått ut i sociala medier och bemött kritik om osaklighet och svartmålning i deras budskap.
Argast på LO:s valfilm är svensk borgerlighet som talar om en brutalisering av valrörelsen. Oberoende liberala Hallandsposten har gått längst och krävt att LO ska dra tillbaka filmen och be om ursäkt för att den har publicerats.

Man kan undra vad dessa kritiker hade förväntat sig för reaktioner på hoten om sänkta löner och försämrad anställningstrygghet, nya privatiseringar och sänkt skatt för de rikaste.

Det är en politik som givetvis skapar oro hos väldigt många. Då kan inte svensk arbetarrörelse väluppfostrat bara sjunga "Kumbaya”.