ÅSIKT

Facket kan avgöra ovisst val i Iowa

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Det har varit ett ovanligt långt förspel. Åtskilliga amerikanare har redan tröttnat på Clinton, Obama, Giuliani och de andra ständigt leende presidentkandidaterna.

På torsdag i nästa vecka är det äntligen på riktigt. Invånarna i Iowa ska traditionsenligt vara först med att välja sina demokratiska respektive republikanska favoriter.

Hör och häpna – det annars så svaga USA-facket kan spela en avgörande roll.

Valet i Iowa blir en rysare. Bland demokraterna är det i opinionsmätningarna dött lopp mellan Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards.

Hos republikanerna är det jämnt mellan Mitt Romney och Mike Huckabee. Partiets ledande kandidat, Rudy Giuliani, lämnar i praktiken walk-over. Han koncentrerar sig på valet i Florida.

Inte bara det opinionsläget gör det spännande. Iowaborna brukar dessutom överraska.

1976 vann Jimmy Carter sensationellt och det räckte ända till Vita huset. För fyra år sedan lyfte väljarna oväntat fram John Kerry som sedan vann sitt partis nominering.

Det senare beskrevs som ett nederlag för det amerikanska facket. Kerry slog inte bara den då ledande Howard Dean utan också fackliga favoriter som Richard Gephardt, son till en mjölkutkörare, och nämnde Edwards.

I själva verket var Kerrys seger ett resultat av en gräsrotskampanj organiserad av brandsoldaternas lokala fackförening. Det hela beskrivs i journalisten Philip M Dines bok ”State of the Unions” (McGraw-Hill) som ett exempel på att den amerikanska fackföreningsrörelsen fortfarande kan spela en avgörande politisk roll.

Valet i Iowa skiljer sig från andra. Väljare som registrerat sig som demokrat eller republikan kan gå till lokala stormöten över hela delstaten. På dessa flockas man runt namnskylten på den kandidat man vill stödja. Men det krävs minst femton procent av rösterna. Är man för få hos en kandidat, kan man gå till en annan.

För att lyckas måste politikerna ha en bra organisation över hela delstaten som kan locka och ofta skjutsa folk till mötena. Det var det brandsoldaterna lyckades med 2004, ett kampanjarbete på fältet som i stort sett gick alla medier förbi.

Bland republikanerna står de kristna aktivisterna för detta, en förklaring till att kampen i det traditionellt konservativa Iowa står mellan de strängt religiösa Huckabee och Romney (visserligen mormon) och varför den socialt liberale Giuliani inte bedriver någon kampanj.

Vilken demokrat som denna gång bärs fram av de fackliga valarbetarna är svårt att gissa. Flest nationella fackförbund stöder Hillary Clinton, men Iowa är inte hennes hemma–

plan. Främste rivalen Obama har problem bland landsbygdens folk.

Politiskt ligger John Edwards närmast fackens åsikter, trots att han värjer sig mot att bli alltför förknippad med fackliga intressen. Han har en bra organisation och är den som kampanjat hårdast i delstaten. Iowa kan bli hans lyft.

Hör ni däremot högoddsaren Chris Dodd jubla på valnatten inför förvånade kommentatorer, så vet ni att Iowas brandmän har gjort det igen.