ÅSIKT

Folk mår dåligt av att inte veta

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Det har gått tre år sedan jag satt i sofforna utanför konferenslokalerna på ABB i Ludvika tillsammans med representanter för verkstadsklubben.

Tre år, en avtalsperiod.

För tre år sedan handlade samtalet mycket om vreden över växande klyftor, och om yrkeskunnande som inte värderas. Nu är jag tillbaka. Både vreden och känslan av att kunnandet i arbetet inte värderas finns kvar. Vi pratar om personal som hyrs in, en huvudfråga i årets avtalsrörelse.

– Företaget vill inte ha personal under sina egna vingar, säger Kalle Johansson från verkstadsklubben.

Koncernledningen i Zürich vill att minst en femtedel av personalen ska hyras in, framför allt på verkstadsgolvet. Det sätter stopp för anställningar, också för jobb som tar många år att lära sig. Fackklubben är orolig för kompetensen.

– Det är klart att produktionen blir lidande, säger Sven-Erik Källman.

Inhyrningen är inte bara ett problem i produktionen. För även om många av de som arbetar som inhyrda på ABB i Ludvika faktiskt får mer betalt än de skulle få som tillsvidareanställda skapar systemet också otrygghet.

– Folk mår dåligt av att inte veta, säger Eddei Engström.

För verkstadsklubben på ABB i Ludvika är anställningstrygghet och regler för inhyrningen av personal en fråga som skulle vara värd en konflikt. Den måste få sin lösning, i avtal eller politiskt.

– Så här kan man inte hålla på, säger Rolf Häggman som är ordförande för verkstadsklubben.

Avtalsrörelsen inleddes annars med ett stort upplagt nollbud från direktörerna. Inga generella påslag centralt, bara lokala höjningar i de företag som kan betala. Så tänkte sig Svenskt Näringsliv en uppgörelse i krisens spår.

Det kan låta som ett bud som skulle gynna de anställda på ABB i Ludvika. Trots lågkonjunkturen fortsätter utbyggnaden av kraftförsörjningen världen runt och i Ludvika betyder det arbete och vinster.

Men Kalle Johansson tror inte att företaget avstår något frivilligt.

– De senaste åren har löneförhandlingarna alltid slutat i oenighet, säger han.

För Rolf Häggman är saken klar:

– Lokala avtal förutsätter också lokal konflikträtt.

Så har Svenskt Näringsliv alldeles säkert inte tänkt.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM