ÅSIKT

Storbritannien blir som en enpartistat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I morgon avgörs maktkampen i brittiska Labour. Många inser naturligtvis att bråket skadar partiet, men det är svårt att se någon lösning.
LEDARE

I morgon avgörs maktkampen i brittiska Labour, för den här gången. Då blir resultatet i valet av partiledare offentligt.

Ingen tror något annat än att nuvarande partiordföranden Jeremy Corbyn, 67, kommer att bli omvald.

Hans utmanare Owen Smith, 46, har sedan flera veckor misslyckats grovt med att se ut som en vinnare, även om han har majoriteten av parlamentsgruppen och de flesta trotjänare i partiet på sin sida.

"Fientligt övertagande"

En centralt placerad källa kallar hela valet för ett "hostile takeover" av extremvänstern, en företagsekonomisk term för när ett företag tar över ett annat mot aktieägares och ledningens vilja.

Det ligger en del i detta men är inte hela sanningen.

Jeremy Corbyn är ett fenomen. Sedan 1982 har han suttit i brittiska parlamentet för Labour som radikal vänsterytter. Samtidigt har han varit ledande i en lång rad utomparlamentariska grupper, mot apartheid, mot kärnvapen, mot krig och mot åtstramningar. Bland annat.

Alla fick rösträtt

Corbyn valdes till partiordförande 2015 direkt av partiets medlemmar. Historiskt har ledare valts indirekt och parlamentsgruppen och facket har haft ett avgörande inflytande.

Men samtidigt som partiet lät alla medlemmar rösta öppnade man för allmänheten att delta. Den som betalade in tre pund fick rösträtt.

Resultatet blev att ett antal enfrågegrupper långt till vänster med massor av nätaktivister uppmanade sympatisörerna att gå med i Labour och rösta på Jeremy Corbyn.

Det är till stor del dessa 3-pund-medlemmar som i morgon troligen avgör valet till Corbyns fördel. "Klicktivister" kallas de.

Trötta på Tony Blair

Men även partiets gamla trotjänare är hjärtligt trötta på den högervridning som genomfördes av Tony Blair i mitten av 90-talet. Det finns ett starkt sug i Labour efter mer av ideologi och tydlig vänsterretorik.

Jeremy Corbyn har skickligt målat upp en bild av att om Labour bara går rejält åt vänster så ska väljarna komma tillbaka. Därför vann han partiledarvalet 2015 och därför vinner han troligen i morgon.

Men hittills har inga nya väljare dykt upp, den konservativa regeringen leder i de flesta mätningar med tvåsiffriga tal och Labour är i princip utraderat i Skottland.

Parlamentsgruppen rädd

Om lokalvalen i år ger någon vägledning kan Labour kollapsa helt vid nästa val. Partiet fick bara 31 procent, ett tapp med 7 procentenheter sedan förra lokalvalet 2012.

Med ett sådant valresultat blir en stor del av Labours parlamentariker arbetslösa.

Men Jeremy Corbyn argumenterar för att siffrorna inte är det viktiga, i stället ska partiet bygga en "rörelse" för långsiktig förändring. Han vill nu ge sina nätaktivister mer makt även över partiets politik.

Problemet med strategin är att Storbritannien i väntan på den stora omvälvningen av hela samhället står utan effektiv parlamentarisk opposition.

Den konservativa regeringen har i princip fria händer.

En enpartistat

Om Labour fortsätter falla i opinionen kan Storbritannien komma att utvecklas till en konservativ enpartistat, inte olik situationen under Margaret Thatcher.

Många i Labour inser naturligtvis att bråket skadar partiet men misstron är så djup att det är svårt att se någon lösning.

Oavsett vem som vinner slaget i morgon - lär kriget fortsätta.

Även om Jeremy Corbyn blir omvald i morgon så kommer han förmodligen utmanas som partiledare igen innan nästa val.

Anders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM