ÅSIKT

C och L:s kravlistor är skadliga för Sverige

Kan få allvarliga konsekvenser i lågkonjunktur

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Claudio Bresciani/TT / TT NYHETSBYR≈N
Annie Lööf och Stefan Löfven har en del att diskutera.
LEDARE

I alla samarbeten och relationer handlar det om att ge och ta. Det går liksom inte att flytta ihop med en partner eller börja på en ny arbetsplats och tro att man kan styra och ställa som man vill. Det är i så fall ett väldigt enkelt sätt att byta ut kärlek och förtroende mot irritation och ilska.
Ändå verkar Annie Lööf och Jan Björklund tro att ultimatum och utpressning är en lyckosam väg i just regeringsförhandlingarna.
Efter två månader med sonderingsrundor och statsministeromröstningar meddelade till sist Centerledaren i går en kravlista för att partiet ens "ska överväga" att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. I dag följde Liberalerna efter.

Löfven kommer aldrig att leda en S-regering som piskas att driva extrem centerpolitik

Deras kravlistor är fulla av marknadsliberala drömmerier som inte partierna ens lyckades få igenom i Alliansregeringar under Fredrik Reinfeldt.
Vad alla krav innebär konkret är fortfarande inte offentligt, men enligt de intervjuer som Annie Lööf har gjort handlar det om kraftigt sänkta marginalskatter, reformerade turordningsregler, en liberalare arbetsrätt, friare hyressättning och om ökad så kallad valfrihet i välfärden.
Det är sannerligen hjärtefrågor för Centern sedan länge. Men är de verkligen lösningen på Sveriges samhällsproblem just nu?

Vill in och peta i anställningsskyddet

Att sänka skatten för höginkomsttagarna är rimligtvis inte det som brådskar mest i ett land som fortfarande straffbeskattar pensionärer. Inte heller kan någon helhjärtat påstå att låga hyror på hyresrätter är roten till problemet med bostadsbristen.

Den mest ömma punkten för Socialdemokraterna är kraven på förändringar i arbetsrätten. Att Annie Lööf ändå vill in och peta i anställningsskyddet och i LAS handlar framför allt om ideologiska skygglappar.

Både arbetsgivarsidan och fackförbunden har varit tydliga med att de helst vill sköta utvecklingen av regelverket på arbetsmarknaden utan politikers inblandning. Det borde också gälla anställningsskyddet.

Dålig reform i hotande lågkonjunktur

I går presenterade LO-ekonomerna sin höstprognos för svensk ekonomi. De förutspår en lägre tillväxttakt de närmaste åren. Den försvagade konjunkturen gör att arbetslösheten riskerar att öka redan nästa år.
Att i det läget ändra i LAS turordningsregler kan få betydande konsekvenser. Reglerna innefattar även omställningsavtal som ger arbetsgivarna stora möjligheter att förhandla om vilka arbetstagare som ska sägas upp vid en personalminskning eller omorganisering. I utbyte får de som blir av med sitt jobb stöd och hjälp att hitta ett nytt arbete. Det har sparat staten otaliga kronor.

Kravlistan som utgångspunkt

Sverige behöver en regering och reformer som gör livet enklare för människor. Men Stefan Löfven kommer aldrig att leda en S-regering som piskas att driva extrem borgerlig politik. Det begriper alla. Alldeles säkert gör Annie Lööf och Jan Björklund också det.

Socialdemokrater, liberaler och centerpartister borde sätta sig ner tillsammans, ta en finsk pinne till och använda kravlistorna som utgångspunkt för konstruktiva förhandlingar.
Varken snoozare eller strebers byggde ett av världens bästa länder, utan allt började med kompromisser och ömsesidiga eftergifter.

ARTIKELN HANDLAR OM