Det är inte ord Volvo behöver

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det handlar om vardagen för tusentals människor

utrymmet krymper Trots att den helt nytillträdde Volvochefen Stephen Odell i?går talade om en ”hållbar” verksamhet krymper utrymmet för framtidssatsningar.
Foto: Anders DEROS
utrymmet krymper Trots att den helt nytillträdde Volvochefen Stephen Odell i?går talade om en ”hållbar” verksamhet krymper utrymmet för framtidssatsningar.

9 oktober 2008. Den helt nytillträdde Volvochefen Stephen Odell berättade att han haft svårt att sova. Statsminister Fredrik Reinfeldt försäkrade att han kände ”stor oro”. Näringsminister Maud Olofsson ångade personligen till Göteborg för att på plats uttrycka regeringens omsorger.

När Volvo i går kom med sitt

rekordvarsel var det inte medkännande ord de anställda saknade. Däremot klara besked om att deras och fordonsindustrins framtid tas på allvar.

Siffrorna pekade rakt ner

Att Volvo skulle lägga ett stort varsel har varit känt. Försäljningssiffrorna pekade redan innan den senaste

tidens kaos i den internationella ekonomin rakt ner, och spekulationerna har avlöst varandra. Ändå överträffar nerdragningen – över 3 000 jobb – de flestas gissningar. ”Volvos svartaste dag” skriver tidningen Dagens

Arbete och konstaterar att företaget inte befinner sig i en kris, utan i flera.

Varslet drabbar naturligtvis de anställda på Volvo. Det handlar om vardagen för tusentals människor. Det drabbar företaget Volvo. Trots att Stephen Odell i går talade om en ”hållbar” verksamhet krymper självklart utrymmet för framtidssatsningar.

Oro för hela industrin

Nerdragningarna drabbar Göteborg och Oskarshamn, de två orter som framför allt berörs. Varje förlorat jobb hos biltillverkarna innebär att ytterligare flera arbetstillfällen försvinner. Det är dessutom svårt att bortse från oron för att hela det Västsvenska bilklustret – ryggraden i den svenska industrin – kan vara hotat.

Ordföranden i verkstadsklubben på Volvo, Olle Ludvigsson, vill se framåt. Det handlar om att fastställa turordningslistor, förhandla om omplaceringar och organisera omställningsprogram för de som nu blir av med jobbet.

I det arbetet är det inte inkännande ord från Stockholm som saknas. Vad som däremot tycks saknas, i vart fall från regeringens sida, är handlingskraft. Hittills har beskeden från Västsverige mötts med ett jämnmod som gränsar till nonchalans. Mycket tal om kraftsamling och regionalt ansvar, men absolut inga åtgärder eller pengar.

”Vi har resurser”, förklarade Fredrik Reinfeldt i går i Ekot och avvisade alla krav på nya statliga insatser.

”Hade jag varit i hans kläder hade jag aldrig vågat säga det”, förklarade Göteborgs kommunalråd Göran Johansson.

Regeringen kan underlätta

Staten kan inte lösa Volvos kris. Det kan bara de anställda och företagsledningen göra tillsammans. Men regeringen kan underlätta omställningen av fordonsindustrin. Den kan underlätta övergången till nya jobb för dem som drabbas. Men det förutsätter att Reinfeldt, Littorin och Olofsson överger sitt papegojaktiga mantra om att lösningarna finns i deras senaste budgetförslag. Det förutsätter aktiva åtgärder och nya pengar. Och framför allt förutsätter det ett engagemang som går längre än tomma ord.

IP

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN